— 85 —
sig underrättad om orsaken till vår olycka. Vår ensamhet och den tarflighet, som rådde omkring oss kom honom kanske att förmoda, det hans penningar skulle kunna tillfredsställa oss, ty han gaf några sedlar i min hand. Jag kastade dem från mig, de förmådde ej hela den krossade flaskan och mitt krossade hopp.”
”Den unge fremmande kastade ögat på de ritningar, med hvilka min bror var sysselsatt, och som lågo på bordet; de tycktes fästa hans uppmärksamhet; han gjorde sig underrättad, af hvem de voro. Då han hörde det vara af Herrman, bad han honom på fri hand teckna något för honom. En häst i fullt språng stod snart på papperet. Den främmande log och gjorde honom några frågor om hans lefnadsplaner. Påföljande dagen kom han åter och bad att få låna några af Herrmans ritningar. Då han återlemnade dem, sade han min mor, att en mästare, för hvilken han visat dem, trott sig finna att stora ovanliga anlag förförrådde sig i de djerfva, raska dragen. Underrättad derom att vår mors tillgångar ej medgåfvo någon utveckling deråt, tillböd sig den ädle fremmande att dertill lemna några bidrag.”
”Ni skulle ha sett min bror! Hans ungdom, hans nästan qvinligt sköna ansigte, med det uttryck af mildt svärmeri, som gör det så intressant, de broderligt ömma omsorger, han förrådande sitt goda hjerta på mig slösade, då han
