23
»Vänt litt, Nils,» sa patron och geck fram te fröknan mä hatten sin å ba dôm sal ihop te en skänkadus ôt spelmaen. Di tog ôpp hvansin tiöring å så la patron dit en åg å räckt hatten te Nils. Men han bar vänd sä ôm å sa asch.
»Ja tror du ä höckfärdi,» sa patron — »se här ta't du,» sa'n å nödde'n mä hatten, men Nils slog te hatten, satt slantan flög, å dämmä stack'en spelevarke unner armen å geck sin väg.
»Hutt, drummel,» sa patron å senna vänd'en sä te fröknan å sa: »Ja där kan en se hvalls dä går når en vill var vännli mot tocke fôlk.»
Men när ja kom ner te broa igän satt Nils Utterman på räcke å spelt sin gamle låt.
Ja frågt'en hvafför han int vell ta slantan han sôm va så fatti å sa te'n att'en hadd bôr sä uhöffsa ôt.
»Den sôm tar slant för spel ä såld te den Fule,» sa Nils Utterman å mä däsamm spelt'en ôpp igän:
