37
»Ja, vi ska se te, vi ska se te,» sa'n å ble ännsôm litt blier, når'en såg så bekömra mor mi va. »Har I nô papper,» frågt'en å såg sä ômkring på all dåliheta i stôga vånn. Ja, ja feck fäll fram baken tå ett gammelt bref iffrå bror min i Amerka, för dä va ing ann papper testärs.
Ja, Hallidajen satt sä te rit ihop sett resäft, men på bole låg dä allt en gammel gröt, sôm Kersti hadd lag te te ômslag ôt mor mi, å doktarn feck armen i't. Mä ett for'n ôpp å ga Kersti ett nytt illblängen, men så satt'en sä igän å feck unna gröten, satt'en kunn skrif. Sänna tog'en ôpp en tvåreksdaler å la på bole.
»Se här,» sa'n, »dä här ä te medcin, ajö.» Å dämmä lag'en sä te å gå å vell rackt int hör på all mor mis tackninger. »Äh prat, äh prat,» sa'n.
Dähär va fäll bar snällt tå Hallidajen å alltihop hadd fäll fått slute väl, ôm int dä här ävie kräke Kersti hadd töckt att nu skull ho trä fram å gär sett te, sôm tocka kärnger bruker.
»Se, ja ska nog hjälp te, för litt betalning,» sa'o — »se, ja ska nock få stönner å titt hit