36
Dokter Hallidaj stog allt långe i dôra han å hadd klocka i näfven.
»Klocka fem, sa ja,» sa'n och dämmä steg'en ôpp i karjol.
»Ta hit,» sa'n sänna å tog fatt tömman å sänna vren dä i väg, ska ja säj er, för Hallidajen va int den, sôm sparte på en kamp.
Int ett enda ol sa'n på hel vägen uttôm att'en sa: »ligger ho?» — en gang.
»Ja, dä gär ho, å blårö ä ho i syna tå utslag,» sa ja.
Nu va dä mällerti så att gamle Kvast-Kersti i Kastrulltôrpe hadd blitt tekallat te mor mi, mennas ja va ätter doktarn å ho stog just å smord ôlj mä pepper i syna på mor mi, når ja å Hallidajen kom in.
Mor mi ôja å illsvidd sä, för dä sve fäll, når dä kom pepper i yga på'a.
»Dra åt hällvette, förbannade spåkäring,» sa Hallidajen å Kvast-Kersti sack ihopp sôm en tomsäck.
»Ta hit vatten,» sa'n sänna å ja feck ôpp e skop mä vatten ur vassån te'n. Sänna tvätt'en sjôl peppern å ôlja ur yga på mor mi å bynt fråg ut'a ôm sjuken.
