Sida:Räggler å paschaser 1.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

72


satt'en kunn klapp'a. »Vänden lella,» sa'n å så mö ha'n allri sagt, hvasken fôr äll sänna.

Maja ho trodd fäll, att nu lell va allt Fleck-Fredrek fast. Men just i däsamm kom Väst-Tomta-Britta ut iffrå skogsvägen å mä ett kom dä änn sôm en ny ell i Fleck-Fredrek. Han töckt nog ôm att Maja helt ikring'en å han vell allt gärn ha'a, men han kunn int lätt bli å vri å vänn sä ätter Väst-Tomta-Britta å titt ätter'a öfver akschla på Maja.

»Asch, du ä ett jål,» sa Maja och boffla te'n å geck iffrå'n.

Dan ätter hadd ho gitt ja ôt Erk ve Kvarna.

Nä, dä va ugörli te få Fleck-Fredrek te fri te sä. Di va för mang å allihop vell'en ha. Fredrek ä ugeft än i da.