Från Wikisource, det fria biblioteket.
Ordförklaring.
|
A — en.
Abbern — aborren.
Aen — annan.
Aen (med mera slutet a-ljud än föregående ord) — andedräkten.
Are — andra.
Bakommen — bakugnen.
Bekömra — bekymrad.
Betvông — betvungit.
Ble — blifvit.
Bleka te — blixtrade till.
Blidd — blef, blifven.
Blier, blidare.
Boffla te — stötte till.
Bol — borde.
Bôr — burit.
Bynt — begynte.
Bå — både.
Bål — borta.
Da — då.
Dockti — duktig.
Doktra ihopp — lagade som en doktor.
Dôger — duger.
Dålier ner — dåligar ner, skämmer ut.
Däfför — därför.
Dämmä — därmed.
Däng — stryk.
Esam, esammen — ensam.
Fal — färd; skäli fal — så lagom. Fal kan också betyda tillvägagångssätt.
|
Fattir — fattigare.
Febble — fumla, tala obestämdt och otydligt.
Felt — föll.
Fliss — fnissade.
Fôr — förr.
Fyrskaft, titt i fyrskaft — vara vindögd.
Fäll — väl.
Förd — följde.
Glutt — titta, tittade.
Glys — titta stort.
Gobeter — godbitar.
Gômmenheli — genomhederlig.
Grom — svår, farlig; gromma nö — svår nöd.
Grunna — funderade.
Gröm — ful.
Gånass — gående.
Gär — göra, gör.
Helt — höll.
Hocke, hocken, hocka — hvilket, hvilken.
Hômmen — honom.
Hôrann — hvarann.
Hvalls — huruledes.
Hvasken — hvarken.
Häll — heller.
I jåns — nyss.
Illblängen — en ond blick.
Ilänne, illänn — elände.
Illsvidd sä — var orolig.
Illsvin — orolig.
Itnô — ingenting.
|
