26
i hel vala — ta Nils, du — han ä ingen fylltratt, han.»
Men da grät ho bar varrer å sa, att ja int skull tal så styggt te'a. »Du ä söpen nu, Agust lelle,» sa ho, »men dä ska nock bli bra igän, ska du få se å försök å gå nu, så ska ja hjälp dä hem te mor di,» sa Anna ho.
Ja, så strackla vi ôss allt iväg — ja geck å hängd mä armen ôm halsen på jänta å stortöt hel vägen ända hem. Å mor mi å Anna feck hjälp mä å mä klära å lägg ner mä i sänga å så dôrma ja å ifrå allt ilänn på den här jola för den gangen.
D'ä fäll inte vardt te säj mö ôm hvalls dä ble senna. Vi pojker, sôm hadd vôr mä, kom inför härasrätten — sômma va inn på häckte i Kallsta, å sjôl feck'a svi läng å väl för pleckta, sôm ja feck betal. Å hvalls dä nu va, så kom ja allt liksôm te räcktnes mä te di där bråkstakan, sôm va di varst utskrekne i hel sockna. Å di kall bröllôpe i Backa för den stor rammelbuljången i Backa, å hôr en kom så kast di fram nô ôm, att dä
