Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Papperslappen.

kvinna skulle slå sig till ro som korrekt och sedesam engelsk matrona.

Hennes alltjämt överretade nerver, hennes iver och hennes sinnesrörelse förlänade den vackra Marguerite ett ökat behag; eskor­terad av en hel liten härskara kavaljerer av alla åldrar och de flesta nationaliteter framkallade hon utrop av beundran från nästan alla gäster, då hon passerade förbi.

Hon ville ej unna sig mera tid till eftertanke. Hennes tidi­gare, tämligen bohemartade uppfostran hade givit hennes livsåskåd­ning en viss fatalistisk anstrykning. Hon kände att händelserna komme att skapa sig själva; hon åtminstone förmådde ej påverka deras gång. Av Chauvelin visste hon, att hon ej kunde vänta nå­gon nåd. Han hade satt ett pris på Armands huvud och lämnat åt hennes gottfinnande att betala det eller ej.

Längre fram på aftonen upptäckte hon sir Andrew Ffoulkes och lord Antony Dewhurst, vilka synbarligen nyss anlänt. Hon märkte, att sir Andrew genast styrde kosan på lilla Suzanne de Tournay, och de båda unga lyckades snart finna en fridlyst plats i en av de djupa fönstersmygarna, där de inledde en lång kon­versation, som föreföll mycket innehållsrik och roande å ömse håll.

Båda de unga männen sågo en smula hålögda och schack­matta ut, men de voro iförda oklanderlig aftondräkt, och deras fulländade hovmannasätt röjde ej minsta skymt av fruktan för den hemlighetsfulla katastrof, som de kände låg i luften, hotande dem själva och deras chef.

Att Röda nejlikans liga ej hyste minsta tanke på att uppge sina strävanden hade hon hört av lilla Suzanne själv, som öppet talade om det säkra löfte hon och hennes mor erhållit och som gick ut på att greve de Tournay inom de närmaste få dagarna skulle räddas från Frankrike av ligan. Inom sig undrade hon, medan hon såg sig omkring bland de eleganta och högborna gäs­terna i den briljant upplysta balsalen, vilken av dessa världsmän runtomkring henne, som var den hemlighetsfulla Röda nejlikan och sålunda i sina händer höll trådarna till dessa djärva och sinn­rika intriger, av vilka åter så många människoliv berodde.

Hon betogs av ett brännande begär att lära känna honom. Hon hade ju förut i många månader hört talas om honom och

98