Paris: september 1792.
nit, och Bibot var stolt över det faktum, att han på egen hand sänt minst femtio aristokrater till giljotinen.
Men i dag hade alla sergeanter, som hade tjänstgöring vid de olika barrikaderna, erhållit speciella order. Helt nyligen hade ett ganska stort antal aristokrater lyckats fly ur Frankrike och oantastade uppnå England. Underliga rykten voro i svang om dessa rymningar; de hade upprepats gång på gång och voro synnerligen djärva, och folkets sinnen började bli alltmera upphetsade. Sergeant Grospierre hade själv skickats till giljotinen, därför att han låtit en hel familj aristokrater slippa ut genom norra porten, rätt under näsan på sig.
Det hade bekräftats, att dessa rymningar hade förberetts och iscensatts av ett band engelsmän, vilkas dristighet sökte sin make och som, bara av begär att lägga sig i vad som inte angick dem, använde sina lediga stunder till att röva bort de offer, som med all rätt tillkommo Madame la Guillotine.
Dessa rykten blevo snart allt vildare och mera utsmyckade med detaljer. Det låg utom allt tvivel, att dessa framfusiga engelsmän verkligen funnos till, och de tycktes dessutom ha till anförare en man, vars mod och djärvhet gränsade intill det fabelaktiga. Sällsamma historier berättades om hur han och de aristokrater, vilka han räddade, plötsligt blevo osynliga, när de nådde barrikaderna, och genom som det tycktes rent av övernaturligt bistånd sluppo ut genom portarna...
Ingen hade sett dessa hemlighetsfulla engelsmän. Vad deras anförare angår, talade man aldrig om honom annat än med en vidskeplig rysning...
Medborgare Foucquier-Tinville kunde under dagens lopp få en papperslapp från något hemlighetsfullt håll; ibland hittade han den i sin rockficka, och stundom lämnades den honom av någon i folkhopen, medan han var på väg till allmänna välfärdsutskottets sammankomster. Papperet innehöll ofelbart ett kort meddelande om att dessa galna engelsmän voro i farten, och det var alltid undertecknat med ett bomärke, uppritat i rött — en liten stjärnformig blomma, den vilda röda nejlikan.
Och endast några timmar efter erhållandet av detta oförskämda meddelande fingo Allmänna välfärdsutskottets medlemmar
4
