Ett tålamodsprövande uppskov.
villrådighet undra, vad hon skulle säga till honom, när de första gången stodo ansikte mot ansikte med varandra...
Så många ängslande farhågor, så mycken bitter ånger och sorg hade under de senaste timmarna stört hennes sinnesro, att hon nu unnade sig fröjden att ge näring åt dessa gladare och förhoppningsfullare tankar. Och småningom verkade det entoniga rasslet av vagnshjulen stillande på hennes upprivna nerver; ofrivilligt slötos hennes ögon, som värkte av trötthet och många gjutna och icke gjutna tårar, och hon föll i en orolig sömn.
XXI.
Ett tålamodsprövande uppskov.
Först långt fram på natten anlände hon äntligen till »Fiskarens vila». Men hon hade gjort hela färden på mindre än åtta timmar, tack vare talrika ombyten av hästar vid de olika skjutsstationerna. Hon betalade alltid rundligt och erhöll sålunda de bästa och snabbaste springare, som kunde fås.
Även hennes kusk hade varit outtröttlig. Löftet om en stor extra dusör hade utan tvivel bidragit till att hålla hans krafter uppe, och han hade drivit fram sina hästar så att gnistorna sprutade kring hovarna på dem.
Lady Blakeneys ankomst så sent på kvällen vållade ansenlig uppståndelse i »Fiskarens vila». Sally skuttade skyndsamt ur sängen, och herr Jellyband löpte omkring helt beskäftigt för att inrätta så bekvämt som möjligt åt så förnämt främmande.
Både far och dotter visste alltför väl, vad taktfullhet och fint vett fordrar, för att röja den ringaste förvåning över lady Blakeneys ankomst — ensam — vid denna ovanliga timme. De tänkte utan tvivel så mycket mera, men Marguerite var alltför upptagen av sina egna viktigare angelägenheter för att reflektera över små saker av denna art.
Skänkrummet, som nyligen varit skådeplatsen för det lömska rånaranfallet på de bägge engelska ädlingarna, låg öde och tomt. Herr Jellyband tände hastigt taklampan, friskade upp den tynande
