I Calais.
Hur de fingo den tröttsamma dagen i Dover att gå kunde Marguerite aldrig sedermera säga. Hon var rädd för att visa sig, ifall Chauvelin hade spioner strykande omkring, så att hon anhöll om ännu ett litet enkelt rum, och härinne sutto hon och sir Andrew timme efter timme. Med långa mellanrum försökte de för syns skull göra någon heder åt de delikata anrättningar, som jungfru Sally satte in till dem; för resten hade de ingenting att göra utom att fundera, gissa hit och dit och tända en matt flämtande gnista hopp hos varandra.
När stormen äntligen lugnade, var det för sent; ebbtiden var inne, och intet fartyg kunde gå ut till havs. Vinden hade slagit om och mojnade av till en lagom och behaglig nordvästlig bris — den bästa tänkbara för en snabb överfart till Frankrike.
Och där sutto de båda och väntade, undrande om timmen någonsin skulle slå, då de fingo göra uppbrott...
Det hade varit blott en enda angenäm episod under den långa, tröttsamma dagen, och det var, då sir Andrew ännu en gång vandrat ned till hamnarmen och snart åter kom tillbaka för att säga Marguerite, att han förhyrt en snabbseglande kutter, vars skeppare var villig att sticka ut till havs i samma stund som floden kom.
Därefter gick tiden fortare, och väntandet föreföll mindre hopplöst. Till sist, vid femtiden på eftermiddagen, begav sig Marguerite ned till hamnen. Hon var tätt beslöjad och åtföljdes av sir Andrew Ffoulkes, som i sin egenskap av lakej bar på diverse reseffekter...
Väl ombord kände hon sig uppfriskad av den starka, friska havsluften; brisen fyllde präktigt de svällande seglen på »Två bröder», medan skutan muntert stävade i väg utåt öppna havet.
Solnedgången var praktfull efter stormen, och när Marguerite stod och såg Dovers vita kalkklippor småningom försvinna ur sikte, fick hennes sinne en smula ro, och stundtals kände hon sig nästan hoppfull.
Sir Andrew var vänlig och uppmärksam, och hon lyckönskade sig till sin goda tur att ha honom vid sin sida i denna brydsamma belägenhet.
Efterhand började Frankrikes gråa kust sticka fram ur den
170
