Juden.
föga troligt, att han visste utav de order, som Chauvelin givit med avseende på hans person, och kanske just i detta ögonblick...
Men innan alla dessa skrämmande tankar tagit fast form i hennes hjärna, hörde hon vapenskrammel utanför, tätt invid dörren, och Desgas’ stämma, som ropade »halt!» åt karlarne.
Chauvelin hade något så när hämtat sig; nysningarna voro något mindre häftiga, och han hade rest sig från stolen, varpå han handlöst fallit ned. Han lyckades treva sig fram till dörren just som Desgas’ knackning hördes utanför.
Chauvelin slog upp dörren, och innan sekreteraren hann säga ett ord, framstötte han mellan två nysningar:
— Den långe främlingen — ni fick väl tag i honom?
— Var någonstans, citoyen? frågade Desgas förbluffad.
— Är ni galen, människa? Här nu nyss!... För inte tre minuter sedan!
— Vi sågo ingenting, citoyen! Månen är ännu inte uppe, och —
— Och ni kommer jämt fem minuter för sent, min vän, sade Chauvelin och bet samman tänderna av raseri.
— Citoyen — jag...
— Ni gjorde vad jag befallde er att göra, sade Chauvelin otåligt, jag vet nog det, men det drog om tusan så lång tid, innan ni fick det gjort... Lyckligtvis är ingen skada skedd, annars hade det gått er illa, citoyen Desgas.
Desgas blev en smula blek — så mycket hat och raseri präglade sig i hans förmans hela hållning.
— Den långe främlingen, citoyen... stammade han.
— Var här, i detta rum, för fem minuter sedan — satt och åt kvällsvard här vid bordet! Har man tänkt sig maken till oförskämdhet! Av flere skäl vågade jag inte ge mig i kast med honom ensam. Brogard är ju en idiot, och denne fräcke engelsman tycks vara stark som en björn... Och så låter ni honom slinka undan rakt för näsan på er...
— Han kan omöjligen gå långt utan att fångas, citoyen.
— Jaså?
— Kapten Jutley har förstärkt patrullerna med ytterligare
201
