Räddningen.
avstraffningen, men mannens muskler tycktes vara gjorda av stål och hans viljestyrka var nästan övernaturlig.
Det var en rätt besvärlig vandring, en halv lieue, utmed den stenfyllda sluttningen, men icke för ett ögonblick tröt hans mod eller sviktade hans krafter. Framåt vandrade han med stadiga steg, med de kraftiga armarna omslutande den dyrbara bördan, och hon vilade trygg i hans famn, med blicken fäst, allt under det den nya dagen grydde, på hans vackra, goda ansikte, där leendet nu lyste både av de skälmaktiga blå ögonen och kring de halvöppna läpparna med deras ovana omgivning av framväxande ljusa skäggfjun.
Morgonrodnaden purprade österns himmel, när de äntligen voro framme vid den lilla havsviken bortom Gris Nez. Skeppsbåten låg och väntade; efter en signal från sir Percy närmade den sig, och två handfasta brittiska sjömän fingo den äran att bära hennes nåd ombord.
En halvtimme senare befunno de sig uppe på »Måsen». Besättningen, som delvis var invigd i sin herres hemligheter och var honom blint hängiven, blev ej överraskad vid att se honom anlända i så ovanlig förklädnad.
Armand S:t Just och de andra flyktingarna inväntade ivrigt sin tappre räddares ankomst, men han gav sig ej ro att stanna och taga emot deras tacksägelser, utan begav sig, så fort han kunde, ned i sin enskilda hytt. Marguerite hade då redan återförenats med sin avhållne broder, och syskonen höllo varandra ömt omfamnade.
Allting ombord på »Måsen» var inredt med denna utsökta lyx och komfort, som för sir Percy voro nästan oumbärliga, och när de alla landade i Dover, hade han hunnit iföra sig en omgång av de eleganta kläder, för vilka han var så svag, och varav han ständigt medförde ett ganska ansenligt förråd ombord på sin jakt.
Svårare var det att förse Marguerite med ett par skodon, och stor var den lille kockspojkens fröjd, när hennes nåd beträdde engelsk mark iförd den unge mannens bästa par skor, nyblankade och med granna spännen.
Och sedan följde oblandadt lugn, glädje och gamman för
247
