Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Den röda nejlikan.

tillade sir Andrew högtidligt. — Må Gud beskydda honom och förläna honom seger över sina fiender.

Alla reste sig och drucko denna skål under tystnad. Det öde, som kunde väntas drabba den olycklige konungen av Frank­rike, vilken nu satt fängslad av sitt eget folk, tycktes kasta en dyster skugga till och med över krögar Jellybands skinande fullmånsansikte.

— Och en skål för monsieur le comte de Tournay de Basserive, sade lord Antony muntert. — Måtte vi önska honom väl­kommen till England, innan många dagar gått om!

— Ack, monsieur, sade grevinnan, i det hon med lätt dar­rande hand förde vinglaset till sina läppar, det vågar jag knap­past hoppas...

Men lord Antony hade redan börjat hälla upp den rykande soppan, och under de närmast följande ögonblicken upphörde allt samtal, medan Jellyband och Sally buro omkring tallrikarna och alla förde de första skedbladen till munnen.

— På min ära, madame, sade lord Antony efter en stund, jag menar allvar med min skål. Ty när ni nu ser, huru ni själv, mademoiselle Suzanne och min vän vicomten välbehållna anlänt till England, kan ni helt visst känna er lugn även för herr gre­vens öde.

— Ack, monsieur, svarade grevinnan med en tung suck, jag förtröstar på Gud — jag kan bara bedja — och hoppas ...

— Gärna det, madame, inföll nu sir Andrew Ffoulkes, för­trösta för all del på vår Herre, men lita också en smula på era engelska vänner, som ha svurit att föra greven välbehållen tvärs över Kanalen, precis som de gjort med er själv i dag.

— För visso, monsieur, genmälde hon, hyser jag det mest obetingade förtroende till er och era vänner. Ert rykte, det för­säkrar jag, är spritt över hela Frankrike. Det sätt, varpå somliga av mina egna vänner undsluppit den där förfärliga revolutionsdomstolens klor, gränsar verkligen till det underbara — och allt­sammans ha vi er och era vänner att tacka för —

— Vi ha endast varit redskapen, madame la comtesse ...

— Men min man, återtog grevinnan, och tillbakahållna tårar tycktes beslöja hennes röst — han svävar i sådan omedelbar

28