Sida:Röda nejlikan 1907.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

I hemliga ärenden.

Chauvelin tog sig åter en pris snus. Han tycktes mycket begiven på detta fördärvliga snusande, som vid denna tid var så allmänt utbrett i Frankrike. Måhända fann han även i snusandet ett slags slöja, varunder han maskerade de snabba, sluga blickar, varmed han sökte tränga in i själen på dem, med hvilka han kom i beröring.

— Ingen under, upprepade han med samma galanteri som nyss, att den livligaste hjärna i Europa ansättes av ennui.

— Jag hoppades, att ni hade ett recept mot den sjukdomen, min lille Chauvelin.

— Hur kan jag hoppas lyckas, där sir Percy Blakeney miss­lyckats!

— Skola vi tills vidare lämna sir Percy ur räkningen, min käre vän? sade hon torrt.

— Ack, min nådigaste väninna, förlåt mig, men just det faller sig ganska svårt, sade Chauvelin, medan hans ögon, skarpa som en spejande rävs, åter sköto en hastig blick på Marguerite. — Jag har ett ypperligt recept mot den värsta form av ennui, som jag med förtjusning skulle ha meddelat er, såvida inte —

— Nå?

— Sir Percy finns ju.

— Vad har han att skaffa därmed?

— Rätt mycket, fruktar jag. Det recept jag skulle vilja för­orda, min nådigaste, är av ett högst plebejiskt innehåll. Det ly­der: arbeta!

— Arbeta!!

Chauvelin såg länge och prövande på Marguerite. Det tycktes, som om hans ljusa, skarpa ögon läste varenda en av hennes tankar.

De voro ensamma med varandra; aftonluften rördes ej av en enda fläkt, och deras låga viskningar dränktes i det buller, som kom från skänkrummet. Icke desto mindre steg Chauvelin ett litet stycke ut ur valvet och kastade en snabb och skarp blick om­ kring sig. När han såg, att ingen fanns inom hörhåll, trädde han ånyo tätt intill Marguerite.

— Vill ni göra Frankrike en liten tjänst, citoyenne? frågade han med en plötslig förändring i sitt väsen, som gav det magra, rävliknande ansiktet en säregen prägel av allvar.


63