I hemliga ärenden.
— Lyssna! Jag har skickats hitöver av den republikanska regeringen såsom dess representant: i morgon avlämnar jag mina kreditiv hos Pitt i London. Ett av mina åligganden här är att taga reda på allting, som rör denna Röda nejlikans liga, vilken har blivit en hotande fara för Frankrike, eftersom den gjort till sitt syftemål att hjälpa våra förbannade aristokrater — sitt lands förrädare och folkets fiender — att undkomma det straff, som de med rätta förtjänat.
Ni vet så väl som jag, citoyenne, att när dessa franska emigranter väl äro här, så söka de väcka en stark opinion mot republiken... de äro färdiga att sluta förbund med vilken fiende som helst, som är nog djärv att anfalla Frankrike...
Nu ha på bara den senaste månaden tjogtals av dessa emigranter, somliga endast misstänkta för högförräderi, andra faktiskt dömda av allmänna välfärdsutskottets domstol, lyckats komma över Kanalen. Deras rymning har i vartenda fall planerats och satts i verkställighet av denna sköna samling unga engelska glopar, vilka till ledare ha en man, vars hjärna tyckes vara lika uppfinningsrik som hans personlighet är höljd av dunkel.
De ihärdigaste ansträngningar från mina spioners sida ha ej förmått uppdaga, vem han är. Medan de övriga äro händerna, är han huvudet, som under denna besynnerliga anonymitet lugnt arbetar på Frankrikes fördärv. Jag ämnar måtta ett hugg mot det där huvudet, och för det ändamålet behöver jag er hjälp — genom honom kan jag sedermera komma åt resten av ligan; han är någon ung vildhjärna ur engelska societeten, därpå är jag säker. Sök reda på den mannen åt mig, citoyenne! slöt han i bevekande ton. — Sök reda på honom åt Frankrike!
Marguerite hade lyssnat till Chauvelins lidelsefulla tal utan att yttra ett ord, nästan utan att göra en rörelse, knappt vågande draga andan.
Hon hade förut sagt honom, att denne hemlighetsfulle romanhjälte utgjorde samtalsämnet inom den eleganta krets hon tillhörde, men redan långt före detta hade hennes hjärta och hennes fantasi värmts vid tanken på denne tappre man, som okänd av ryktet hade räddat hundratals varelser undan en grym död. Hon hyste ringa verklig sympati för dessa högdragna franska aristokrater, så nackstyva i
