Ett nattligt dåd.
andra, och Röda nejlikan, klädd i schal, kjolar och huckle på huvudet, skrek: »A bas les aristos!» högre än någon annan!
Den unge mannens ögon flammade av hänförelse för den avhållne anföraren. Han tillade:
— Den mannen är underbar! Hans mod är någonting alldeles sagolikt — och det är det, som gör att han lyckas.
Lord Antony, vars ordförråd var mera inskränkt än vännens, kunde endast hitta ett par kraftuttryck, varmed han uttryckte sin lika intensiva beundran.
— Han vill, att du och Hastings skola möta honom i Calais, sade sir Andrew i lugnare ton, den 2:e i nästa månad. Låt mig se, det blir nu nästa onsdag.
— Ja.
— Det är naturligtvis den här gången greve de Tournay det gäller. Det är ett farligt uppdrag, ty greven, vars rymning från slottet, sedan han blivit förklarad »misstänkt» av allmänna välfärdsutskottet, var en sannskyldig mästerkupp ur Röda nejlikans skicklighet, har nu dömts till döden. Att få honom ur Frankrike, det blir minsann vanskligt nog, och lyckas räddningen, kommer den att hänga på ett hår. S:t Just har faktiskt rest för att möta honom — det är klart, att ännu så länge misstänker ingen S:t Just — men sedan... att få dem bägge ut ur landet!... Det blir kitsligt nog och kommer att sätta till och med vår anförares skarpsinne på ett mycket hårt prov. Jag hoppas, att jag längre fram skall få order om att medverka.
— Har du några särskilda instruktioner åt mig?
— Ja, mera utförliga än de vanliga. Det tycks, som om den republikanska regeringen skickat ett ackrediterat sändebud över till England, en karl vid namn Chauvelin, som påstås vara förfärligt hätsk emot vår liga och fast besluten att uppdaga vår anförares identitet, så att han må kunna bli fångad, när han nästa gång försöker sätta sin fot i Frankrike. Denne Chauvelin har fört med sig en hel armé med spioner, och tills chefen hunnit skåda dessa gossar litet noggrannare i sömmarna, anser han, att vi böra råkas så sällan som möjligt i ligans intressen och under den närmaste tiden på inga vilkor tala med varandra på offentliga
72
