ETT FÖRORD OCH EN ORIENTERING.
Föreliggande afhandling kommer ur tryckpressen i en förnämligare utstyrsel än som i regel ges åt filologiska arbeten. Orsaken härtill är, att ett antal minnesgoda vänner, på initiativ af mina gamla studiekamrater Sune Ambrosiani, Rudolf Cederström, Anders Grape och Oskar Lundberg, ha velat på detta sätt hugfästa en märkesdag i mitt lif — femtioårsdagen. Först efter mycken tvekan har jag vågat mottaga detta älskvärda uttryck af deras välvilja. Jag griper nu detta tillfälle att bringa alla dessa närmare och fjärmare vänner mitt varma tack och detta i lika hög grad för många mindre häfdbundna vänskapsprof, som jag från deras sida i rikt mått fått röna under framfarna år.
För de ypperliga fotografier, som i reproduktion pryda denna bok, ber jag att här få erkänna min tacksamhetsskuld till fil, kand. Nils Moosberg, som haft vänligheten att under påsken förlidet år göra mig sällskap ned till Rök och där ställa sin bepröfvade konstskicklighet till min tjänst. Färden möjliggjordes genom ett anslag af K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, som jag härför hembär mitt vördsamma tack.
⁎
Vid vår tideräknings början var Rom västerlandets och till en stor del också österlandets härskarinna. Omkring år 100 e. Kr. nådde det stora världsrikets område i Mellaneuropa upp till en linie, som till sin största del följde Rhen och Donau men på vissa sträckor föll norr om dem. Först utanför denna gräns funnos folk och stammar, som gentemot Rom förmådde häfda sin politiska själfständighet. Främst bland dessa stodo såväl med hänsyn till antal som anlag, själsliga och kroppsliga, germanerna. Men om också Roms politiska välde icke nådde flertalet germanska stammar, voro dessa likväl i hög grad underkastade inflytandet af Roms materiella odling, dess industri och handel. De fredliga förbindelserna öfver den romerska
