8 Motioner i Första kammaren, Nr 21. personer. Även denna praxis, hur opraktisk den än må vara (se ovan) och i detta fall betydelselös, åberopas även. Bilförarens uppgifter om avstånd och körhastigheter får man taga med försiktighet, vartill ock polisrapporten uppfordrar. Men även med hans egna uppgifter, att han upptäckt mig på 5 meters avstånd, hade han bort stanna ögonblickligen. Detta kan med den av honom uppgivna hastigheten av 15 kilometer ögonblickligen ske på en eller två meter enligt vad är känt och undersökt. Den våldsamma stöten med sin kraftiga effekt jämte bucklan på stänkskärmen skvallrar väl om högre fart. Emellertid gives det ju också förmildrande omständigheter för bilföraren. Privilegiet för motorfordon att främst hålla farten har ju blivit en, låt vara olaglig, institution. Även en bilförare kan dessutom tappa kontenansen i kritiskt ögonblick. Härmed är jag inne på nästa kapitel. Samhällets skuld. I ärendet är upplyst, att en droskstation olämpligt anlagts vid Klövervägen, så att där stående bilar skymma sikten från och till Klövervägens station och korsningen vid Klövervägen. Polisrapporten ger ock viss erinran om detta förhållande genom påpekande att en droskbil stod vid olyckstillfället på droskstationen närmast vägkorsningen. Ett sådant förbiseende vid placerandet av en droskstation kan ju lätt ske. Men den sikten skymmande bilen kan icke osannolikt ha vållat olyckan. Därför ligger ju här ett vållande även hos det allmänna. Vid Alléparkens station är droskstationen lagd ändamålsenligt. I stort sett söker samhällsmakten gärna att så vitt möjligt övervältra skulden för bestående missförhållanden på individerna. Det stora nordiska juristmötet i Stockholm 1931 uttalade sig enhälligt för en ändring i detta missförhållande på vissa punkter. Bilolyckorna äro huvudsakligen tillkomna genom att med maskinteknikens fullkomning på vägarna införts en ständig fara. Däri ligger frågans kärnpunkt. Den löses blott genom att gå till grunden med saken och ej med palhativ och uppsökande av enskilda skyldiga. Erkännanden om det allmännas skuld ha emellertid på senare tid kommit till synes. Den obligatoriska trafikförsäkringen är en sådan förseelse. Därigenom har, såsom ock är riktigt, bilisten väsentligen skyddats ekonomiskt. Meningen var emellertid att i främsta rummet skydda tredje mans rätt och således ock fotgängarna. Detta sker i viss mån med nämnda försäkring, men ofullständigt. Då biljuridiken ådömt böter för ovarsamhet, berövas honom denna fördel helt eller delvis. Ett annat viktigt tidstecken är erkännandet nyligen från kommunikationsministern, att läget är outhärdligt. Något måste göras. För ändamålet ha sammankallats representanter för motortruiikon, intressenteri Övfißï ld-mt åtflkillißt expertväscnde. Till och med kapplöpningeoyklisternas organisation hade inbjudits. Men ingen särskild målsman för fot
