illultonrr '¿ Förslu. /t'anmm,r<'n, Nr 51. 5 mulv.-. Genom det nmlvrina"\liga arbete. som nu på många håll av icke fi.e-kutbildade hantverknre presterailes, vore det fara värt att allmänl1cten.-. Iörtroeiidr för lnnit\-ei'lwt.< utövare försvnnne. Motionärerna franihöllö sliilligcii sä.-oiii sin uppfuttiiiiig, att de rådande svårigheterna för flertalet linntverkare att bedriva sin rörelse och därav förskaffa sig sin utkomst xoro så stora. att niöjligheten och liinipligheten av genomgripande åtgärder
- i lagstiftningens väg för beredande av berättigat skydd för hantverkarna
i deras yrkesutövning borde göras till föremål för allvarligt övervägande. - bfåsonl lämplig förebild för den ifrågasatte lagstiftningen angåvo motionärerna den norska lagen om hantverksnäring av den 25 juli 1913. första lagutskottet, som behandlade motionerna, avstyrkte emellertid bifall till desamma, under hänvisning' bland annat till den utredning, för vilken frågan nyligen varit föremål, och vad därvid förekommit. Utskottet motiverade vidare sitt ståndpunktstagande i saken därmed, att den tidigare utredningen skulle hava tydligt ådagalagt, att den monopolisering av hantverket, som i viss utsträckning genomförts i Norge, icke utgjorde något efterföljansvärt exempel. Utskottet framhöll, att utskottet icke kunde finna skäl till antagande att hantverket genom införande av legala kompetensvillkor skulle kunna erhålla det stöd, som dess målsmän eftersträvade. - Vid utskottets utlåtande fanns fogad reservation av herr Linnér m. fl., vilka, ehuru jämväl de ställde sig avvisande till den i motionerna gjorda hemställan, påyrkade skrivelse angående lärlingsutbildningen inom hantverket. I enlighet med reservationen beslöt ock riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att förnyad utredning måtte verkställas angående lärlingsutbildningen inom hantverket. En utredning härom har ock under fjolåret blivit av Kungl. Maj:t beslutad. Riksdagens avgörande vållade stor besvikelse för landets hantverkare. bland vilka man förlitat sig på att statsmakterna under beaktande av hantverkets nödläge skulle behjärta de önskemål, vilka hantverket inför riks:lagen framfört. Att den beslutade utredningen angående lärlingsutbildningen var av behovet i hög grad påkallad bestrides icke, utan erkännes tacksamt det intresse, som riksdagen visat för saken. För hantverket skulle det bliva till stort gagn, om frågan om lärlingsväsendets ordnande genom sagda utredning äntligen kunde erhålla en tillfredsställande lösning. Såvitt vi kunna finna, kan dock näppeligen genom lärlingsväsendets ordnande den erforderliga saneringen av hantverket åvägabringas, så länge icke åtgärder vidtagits för att skapa garantier för att företagarna inom hantverket - som ju äro de, vilka handhava utbildningen av lärlingarna - själva besitta tillfredsställande kompetens. Utredningen angriper endast
