Motioner i Första kammaren, Nr 76. 8 mellan Övertorneå och Pajala. Den väglängd, varom här är fråga, utgör cirka 16 kilometer och den del av året som busstrafiken skulle behövas att hållas igång torde kunna inskränkas till att sammanfalla med den tid som sjöfarten på hamnen hålles öppen, eller omkring sex månader om året. - Att en dylik av statens järnvägar uppehållen automobillinje med tillämplling av "Tomedalstaxan", varom här är fråga, sannolikt komme att draga större kostnader än som motsvaras av inkomsterna torde visserligen ej iördöljas. Då det emellertid i här förevarande fall rör sig om en fråga, som har stor betydelse icke blott ekonomiskt och kulturellt utan även nationellt, är det av vikt att den löses på ett sätt, som länder såväl landsändan som riket i sin helhet till nytta. Den ytterligare uppoffring - utöver förlusterna på de redan i gäng varande statliga trafikföretagen i Tomedalen -, som staten komme att få vidkännas för ifrågavarande automobillinje, torde därför med hänsyn till det stora gagnet få anses synnerligen välbefogad. Med åberopande av vad som sålunda anförts få vi vördsamt hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes bemyndiga järnvägsstyrelsen att på. ovan angivna eller på. annat sätt Kungl. Maj:t prövar lämpligt anordna förbindelse mellan Haparandahamn och statsbanenätet, samt att härför erforderliga medel anvisas ur det i årets statsverksproposition för kapitalökning upptagna reservationsanslaget för anläggning och förlag för automobiltrafik. Stockholm den 23 januari 1935. C. Fr. Carlström. P. Sandström. O. Bergqvist. D. Hansén.
