Jordbruksutskottets utlåtande Nr 42. 15 färdseln. som härigonom uppkonimo, förorsakas intrång i sin näring eller minskning i sin arbetsförtjiinst. I dylika fall torde, på sätt föreslagits, om olägonheten voro väsentlig, Kungl. Maj:t äga befogenhet att besluta om utgivande av ersättning. Viduro torde i huvndsaklig överensstämmelse med förslagen Kungl. Mnj:t böra vara berättigad att, om särskilda skäl därtill voro, medgiva ersättning utöver vad förut sagts för kostnad för dödande och osluulliggörande av djur samt för smittreningsåtgärder och därav orsakad förlust. såsom för förstört foder, förstörda kläder eller dylikt. Utskottet delar departementsdiefens uppfattning angående behovet av reformerad lagstiftning ä förevarande område. Iikaså ansluter sig utskottet till vad departementschefen yttrat rörande vad som därvid bör behandlas i en gemensamt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagen lag, vad som bör regleras av Kungl. Maj:t i administrativ väg samt vad som bör avgöras av medicinalstyrelsen eller vederbörande länsstyrelse. Beträffande frågan, vilka smittsamma husdjursjukdomar den nya lagstiftningen skall omfatta, innebär Kungl. Maj:ts förslag ett avsteg från och en begränsning av vad de sakkunniga och medicinalstyrelsen förordat. Ett bifall till vad Kungl. Maj:t härutinnan hemställt skulle möjligen medföra, att i några fall, trots föreliggande behov, regler skulle saknas för bekämpandet av smittsamma sjukdomar. De nu av utskottet avsedda sjukdomarna. torde emellertid till sina verkningar eller med avseende à föreLiggande behandlingsmetoder vara avsevärt annorlunda °beskaffade än de sjukdomar, som medtagits i Kungl. Maj :ts lagförslag. Huru vissa av samma sjukdomar lämpligast skola bekämpas, synes jämväl - såsom departementschefen anmärkt - vara beroende av pågående forskningsarbeten eller bebådade utredningar. Först sedan resultaten av dessa forskningar eller utredningar föreligga, torde frågan om dessa sjukdomars inrymmande under ifrågavarande lagstiftning lämpligen kunna tagas under omprövning. Utskottet vill i detta sammanhang jämväl erinra om den möjlighet att vidtaga åtgärder, lagförslagets 1 § 3 mom. avser att lämna Kungl. Maj:t i fall någon av de i förslaget icke upptagna sjukdomarna antager farsots karaktär. På grund av nu anförda skäl biträder utskottet Kungl. Maj:ts förslag i här berört hänseende. Med avseende å. spörsmålet, i vad mån kostnader, vilka föranledas av en epizooti, skola gäldas av staten eller den enskilde djurägaren, må här erinras om ett av Malmöhus läns hushällningssällskaps förvaltningsutskott över medicinalstyrelsens förslag avgivet yttrande. I detta yttrande framhålles såsom grundprincip i ersättningsfrågan, att den enskilde djurägaren finge bära eller genom försäkring skydda sig mot de förluster, som direkt framkallades av sjukdomen, under det att det vore statens plikt att vidkännas de kostnader, som föranleddes av åtgärder till förhindrande av sjukdomens spridning. Kungl. Maj:ts förslag innebär så till vida ett avsteg från denna princip, att statens ersättningsskylUtskottet
