Sida:RD 1935 34.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Utskottet, 2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45. Därest någon under tid, då han är ställd under tilltal för sådan förseelse, densamma fortsätter, skall han för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen äro stadgade." Lantbruksstg/relsen har i sitt utlåtande över motionerna anfört: "Styrelsen kan fullt ut dela den till stöd för ifrågavarande båda motioner anförda motiveringen. Det är nog tyvärr så, att flerstädes inom vårt land för betäckning upplåtas hingstar, vilka icke blivit i den ordning lagen om hingstbesiktningstvång föreskriver tillåtna såsom beskällare. I de fall, då överträdelse härutinnan blir föremål för domstolsbehandling, torde i regel böterna utdömas till det enligt lagen i dess nuva- rande lydelse fastställda lägsta beloppet d. v. s. 10 kronor. Detta belopp är icke i ringaste mån ägnat att avskräcka från fortsättande av den olagliga trafiken, och det synes därför lantbruksstyrelsen välbetänkt, att de bötesstraff, vilka kunna utdömas enligt lagen om hingstbesiktningstvång, skärpas i sådan grad, att avsevärd ekonomisk risk kommer att föreligga vid överträdelse av lagens bestämmelser. På grund av vad sålunda anförts hemställer lantbruksstyrelsen, att jordbruksutskottet måtte tillstyrka åtgärder för tillgodoseende av motionernas syfte" , - Utskottet har inhämtat, att hushållningssällskapens ombud i skrivelse den 26 september 1934 hemställt, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag rörande väsentlig höjning av straffet för förseelse mot ifrågavarande lag. Berörda framställning är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning. I likhet med motionärerna och lantbruksstyrelsen anser utskottet, att de straff, som för närvarande utdömas i fall av överträdelse av nämnda lag, mången gång äro så låga, att de icke stå i rimligt förhållande till den förtjänst, ett olagligt begagnande av icke besiktigade hingstar såsom beskällare lätteligen kan inbringa. En skärpning av förevarande straffsats synes därför utskottet påkallad. Härvid torde emellertid böra erinras, att en höjning av straffmaximum utöver 300 kronors böter måste innebära, att förseelserna skola sonas med dagsböter. Anlitande av dagsbotssystemet skulle emellertid måhända medföra, att där överträdelser beginges av mindre välsituerade personer, dessa komme att ådömas straff, som icke vore väsentligt kännbarare än de nu stundom tillämpade. I anledning härav och med hänsyn jämväl till andra föreliggande spörsmål, som böra beaktas, synes frågan kräva viss utredning. I varje fall anser sig utskottet icke böra förorda, att riksdagen för sin del, innan Kungl. Maj :t närmare prövat frågan, beslutar en ändring i lagen. Däremot finner utskottet goda skäl föreligga, att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i ämnet. Under åberopande av det anförda hemställer utskottet. att riksdagen i anledning av motionerna l: 184 och II:235 må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att