Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. 3 komma. Men lagens föreskrifter innebure likväl ett hot, som måste för djurägaren kännas synnerligen tryckande. Med säkerhet skulle detta förhållande leda till att sjukdomen icke, på sätt i förslaget föreskrivits, anmäldes, med påföljd att den komme att vinna en än större utbredning än den för närvarande hade. I likhet med lantbruksstyrelsen hava ett tiotal hushållningssällskaps förvaltningsutskott i avgivna yttranden ifrågasatt lämpligheten av att Si11kd0m6I1 llpptoges i lagen. Det har framhållits, att det vore meningslöst att Då lflgstiftningens väg söka motarbeta denna sjukdom, så länge man ej med bestämdhet visst/e, om ett djur vore smittfarligt eller ej, och så länge spörsmålet om smittvägarna för sjukdomen icke slutligen lösts. De föreslagna lagstiftningsåtgärderna hava ansetts bliva alltför betungande för jordbrukarna, vilka för undvikande av kostnader skulle hemlighålla Jnträffade fall av sjukdomen. Denna bör enligt ifrågavarande yttranden i stället bekämpas på frivillighetens väg i likhet med vad som gäller beträffande tuberkulos hos nötkreatur. Understöd från statens sida har ansetts böra härvid lämnas enskilda djurägare, som önska befria sina besättningar från sjukdomen. - Till denna ståndpunkt hava ock anslutit sig statskonsulenten för boskapsskötsel, Sveriges privatpraktiserande veterinärer samt ett icke obetydligt antal länsveterirarer. I proposition till årets riksdag, nr 42, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen antaga ett inom jordbruksdepartementet utarbetat förslag, till epizootilag, och har riksdagen bifallit propositionen (skrivelse nr 95). Särskilda regler för bekämpande av den smittsamma kastningen hos nötkreatur hava icke medtagits i propositionen. Såsom skäl härför har departementschefen anfört: "Ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna, vare sig de av de sakkunniga eller de av medicinalstyrelsen förordade, skulle med sannolikhet komma att bliva synnerligen betungande för lantbrukarna. Med den spridning sjukdomen numera vunnit torde bestämmelsen om förbud mot utförsel i vissa fall av nötkreatur komma att mångenstädes lägga en stark hämsko på handeln med kreatur, och föreskriften om uppvärmning av mjölk från djur, som angripits av eller visar tecken på sjukdomen, torde i stora delar av landet komma att bliva liktydig med ett påbud om allmän pastörisering av mjölk. De kostnader och svårigheter, som en dylik föreskrift skulle medföra, komme att bliva högst betydande. Det torde vara att befara, att, därest berörda bestämmelser bleve gällande, djurägarna av fruktan för de ekonomiska konsekvenserna av upptäckten av sjukdomen inom deras besättningar i stor utsträckning komme att hemlighålla inträffade sjukdomsfall. Sjukdomen kommer härigenom att vinna än större spridning. Det är ock att märka, att kännedomen om sjukdomen och sättet för dess spridning ännu är i vissa avseenden ofullkomlig, och det torde icke med visshet kunna antagas, att ett genomförande av de föreslagna bestämmelserna skulle kunna hejda sjukdomens utbredning. Under sådana förhållanden ansluter jag mig till den i ett flertal yttranden framkomna meningen, att det icke
