4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67. torde vara lämpligt att för närvarande föreskriva vidtagande av tvångsatgärder från statens sida för sjukdomens bekämpande. Däremot torde i fråga om förevarande sjukdom kunna övervägas att bekämpa densamma på frivilliglietens väg genom understödjande av djurägarnas egna strävanden härutinnan. Frågan torde emellertid vara i behov av ytterligare utredning innan densamma kan vinna en tillfredsställande lösning" Medicinalstyrelsen har i yttrande över motionerna II:35 och II:106 erinrat om förenämnda. förslag till epizootilag och epizootiförordning samt vidare anfört bland annat följande: "Enligt statsrådets och chefens för jordbruksdepartementet förmenande torde sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur böra bekämpas mera på frivillighetens väg och han hänvisar härutinnan till de bestämmelser som från den 1 juli 1934 äro gällande för kampen mot nötkreaturstuberkulosen. I samma riktning synas förslagen i förstnämnda motioner, särskilt II:35, gå. I båda yrkas en allsidig utredning om vad som till ifrågavarande sjukdoms bekämpande kan och bör göras, varjämte i motionen II: 106 framhållas ofrånkomligheten av en lämpligt avvägd lagstiftning, som hindrar en allt för fri handel med nötkreatur. « Genom en sådan lagstiftning skulle, som medicinalstyrelsen ovan berört, mycket vinnas till undvikande av sjukdomens ytterligare spridning och genom dess begränsning möjligheterna avsevärt ökas för densammas utrotande. ' Statliga kampåtgärder mot den smittsamma kastningen kunna nog icke genomföras utan mer eller mindre besvärande inskränkningar uti djurägarnas fria förfoganderätt över de smittade djuren samt därav betingade kostnader. Vilken utsträckning skall givas åt dessa och efter vilka linjer kampen i övrigt skall föras, tarvar självfallet den sakkunniga och allsidiga. utredning, som motionerna avse, och till vilken medicinalstyrelsen vill yrka bifall med framhållande av önskvärdheten och vikten av att de reglerande bestämmelserna måtte snarast möjligt utfärdas" l yttrande över motionerna II: 35 och II: 106 har lantbruksstyrelsen anfört bland annat följande: "Lantbruksstyrelsen anser sig till en början böra vitsorda de stora svårigheter smittsam kastning vållar den svenska boskapsskötseln. Det torde, såsom från motionärernas sida framhälles, äga sin riktighet, att denna sjukdom, med den allmänna spridning den fått, närmast efter tuberkulosen och mul- och klövsjukan vållar nötboskapsaveln största skadan. En utredning angående vad som från det allmännas sida kan göras för att stödja jordbrukarna i deras kamp mot denna sjukdom finner lantbruksstyrelsen därför i hög grad befogad.En sådan utredning bör givetvis taga sikte dels på att vinna sådan kännedom om sjukdomen och botemedlen däremot, att sjukdomen om möjligt kan utrotas, dels ock på att hindra sjukdomens spridning till andra hesättningar. I sistnämnda avseende torde, även om, såsom från motionärernas sida framhålles, sjukdomens smittovägar ännu icke kunna anses fullt utforskade, utredningen i första hand böra taga sikte på att hindra. spridningen genom handeln med levande djur. en väg för spridningen som är fullt
