Jordbrulvsulskottuts utlåtande Nr 69. 9 förda. Iiksom 1923 ars skogsvårdslag står 1932 års lappmarkslag under överinseende av skogsvårdsstyrelserna i de olika länen. Historik. Såsom redan antytts, omfattade 1915 års förordning ursprungligen flera kategorier av skogar än nu är fallet. Under lagens giltighetsområde föllo sålunda - förutom en del enskilda skogar, som lågo spridda, inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland samt nedom Västerbottens län - enskilda skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt Särna och ldre socknar i Kopparbergs län. Senaste förändringen i förordningens giltighetsområde vidtogs 1932 i samband med tillkomsten av den då beslutade lappmarkslagen (propositionen nr 217 och riksdagens skrivelse nr 263). Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 september 1927 tillkallade chefen för jordbruksdepartementet sju sakkunniga att inom departementet verkställa utredning samt avgiva förslag rörande ändrad lagstiftning för de under 1915 års förordning lydande skogarna och i samband därmed stående administrativa och ekonomiska frågor. De sakkunniga, vilka konstituerade sig under benämningen 1927 års skogssakkunniga för lappmarken, avgåvo den 31 mars 1931 slutligt betänkande med förslag, bland annat, till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden (Statens offentliga utredningar 1931: 10). Härvid upptogo de sakkunniga till behandling frågan, huruvida de föreslagna nya lagbestämmelserna borde tillämpas även å kronohemmanen och krononybyggena under stadgad åborätt. Med hänsyn till att lagens handhavande tänkts skola överflyttas från skogsstatens tjänstemän till särskilda skogsvårdsstyrelser vållade frågan en viss tveksamhet hos de sakkunniga. Sakkunniga anförde härom följande: Man kan icke komma ifrån, att kronan fortfarande är formell ägare till sistnämnda fastigheter, och det kan kanske förefalla egendomligt, att då staten har ett speciellt organ för vården av sina skogar, icke detta organ får taga hand om jämväl nu ifrågavarande skogar av krononatur. Härtill kommer att ifrågakomna kronohemman icke liksom de skattehemman det nu gäller ligga samlade inom de två särskilda områdena lappmarkerna samt Särna-ldreområdet utan ligga spridda förutom i lappmarkerna inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland, där lappmarkslagen eljest numera icke äger giltighet. Det finnes ju flera möjligheter till frågans lösning. Man kan låta den nuvarande lappmarkslagen fortfarande behålla giltighet för nu ifrågavarande kronohemman eller låta förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket bliva tillämplig därvidlag. I båda fallen skulle in skogsstaten fortfarande få hand om skötseln av skogarna. Emellertid torde vid frågans bedömande bliva avgörande, huruvida dessa kronohemman under stadgad åborätt verkligen äro att jämställa med andra kronohemman eller om icke de hellre böra jämställas med skattehemman. Be
