14 Jordb1'uksutskottets utlåtande Nr 71. Departementschefen har ej funnit skäl biträda ett av Stockholms läns och stads trädgárdsråd väckt yrkande att jämväl fastighet, vara enbart trädgårdsskötsel bedrives, skulle i förevarande hänseende betraktas såsom jordegendom. Motionerna l : 2.94 och ll: 522 åsyfta sådan ändring i förslaget till kungörelse angående statens sekundärlånefond för jordbrukare, att i belaningsvärdet å jordegendom även må inräknas värdet å växande skog. Enligt 18 § i kungörelseförslaget må lån meddelas till högst 75 procent av jordegendomens belåningsvärde. I belåningsvärdet må ej inräknas värdet å växande skog. Jordbrukskreditutredningen har i motiveringen till motsvarande stadgande i sitt förslag anfört: Genom år 1930 vidtagna författningsändringar hade det medgivits hypoteksföreningarna att vid sina värderingar av fastigheter i belåningsvärdet inräkna, förutom jordvärdet, jämväl värdet å växande skog. Utvecklingen hittills gjorde det sannolikt, att tidigare gjorda antaganden om behövligheten av denna lättnad varit i någon mån överdrivna. Skogsbelåning från hypoteksföreningarnas sida hade förekommit i endast mycket ringa omfattning. Icke allenast detta förhållande utan framför allt de stora risker, vilka måste vara förenade med att till en så hög gräns, som i fråga om sekundärbelåningen vore föreslagen, helåna en sådan tillgång som växande skog torde böra föranleda till att beträffande lån från fonden icke ifrågasätta skogens inräknande i egendomsvärdet. Det borde ihågkommas, att sekundärlånen vore avsedda att vara mångåriga, och att erfarenheten visade, att rotprisen för skog vore underkastade starka växlingar. Skulle det i fråga om primärbelåningen lämnade medgivandet utsträckas att gälla jämväl lånen från fonden, måste detta föranleda en motsvarande utvidgning av 1930 års lag om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet. Enligt denna lag ägde skogsvårdsstyrelsen, då hypoteksförening meddelade lån mot inteckning i fastighet med växande skog och mellan fastighetsägaren och föreningen överenskommelse träffades, att viss inskränkning skulle gälla i rätten att avverka skogen, på begäran av föreningen meddela föreskrift, att de överenskomna bestämmelserna skulle lända till efterrättelse, samt därefter utöva uppsikt över föreskriftens efterlevnad. Hade lånet infriats eller häftade fastigheten ej längre därför eller hade föreningen förklarat sig icke vidare påfordra föreskriftens tillämpning, ändå att fastigheten alltjämt svarade för lånet, skulle föreskriften upphöra att gälla. Då i förordningen angående allmänna grunder för hypoteksföreningarnas verksamhet stadgades. att föreskriftens tillämpning ej finge upphöra förrän lånet nedgått till det belopp, som kunnat beviljas även utan skogens belåning, borde detta stadgande antagas å andra sidan förutsätta, att föreskriftens tillämpning skulle upphöra, så snart omständigheterna gjorde det möjligt. Skulle emellertid den växande skogen bliva föremål även för sekundärbelåning, vore det uppenbart, att ifrågavarande föreskrifter, vilkas övervakande -ju bekostades av låntagarna, måste förbliva i tillämpning under hela den tid. någon del av sekundärlånet återstode ognlden. I det vid betänkandet foga/de särskilda yttrandet av herr Svensson hmdenne, med instämmande av herr Adler, hemställt, att i l1elåni11:¿S\'iinlpt måtte inräknas jämväl värdet å växande skog.
