Jordbruksutskottets utlåtande Nr 72. 18 fiskerinäringen genom den ifrågasatta fraktlindringen skulle få ett väl- behövligt stöd. hade fiskeriutredningen ingenting att erinra mot en dylik fraktlindring utan tillstyrkte densamma. Enligt utredningen syntes lämpligen böra förfurus så, att den som erlade frakten gottskreves en frfikflifldfillg med 30 procent, å vilket belopp han hade att avlämna kvitto. Mot sådana kvitton skulle järnvägarna hava att hos statskontoret lyfta vederbörligt belopp. Fraktlindringen borde gälla både statens och enskilda järnviigm- samt försändning både som stycke- och som vagnslastgods samt avse budgetåret 1935/1936. Motionen utginge från att fraktlindring endast skulle lämnas á svenskfångad fisk och att utfästelse skulle avgivas, att den fisk, för vilken fraktlindring begärdes. vore svenskfångad. Fiskeriutredningen ansåge en sådan ordning knappast möjlig att genomföra på grund av att en grossist ofta i samma låda sände både svenskfångad och utländskfångad fisk och att synnerligen stora svårigheter skulle uppstå för en kontroll. I vissa fall skulle måhända avsättningen kunna lida avbräck genom en sådan bestämmelse, nämligen när tillgång ej funnes på svenskfångad fisk av visst rekvirerat slag. Fiskeriutredningen ansåge dock, att undantag från fraktlindring utan svårighet borde kunna göras för sändning, vars innehåll uppenbarligen vore av utländskt ursprung. För försändning av färsk fisk till utlandet gällde redan nu en nedsättning av fraktsatserna med cirka 33 procent. Fiskeriutredningen hade ingenting att erinra mot att den ifrågasätta fraktlindringen komme att avse även dylik försändning men hade ej varit i tillfälle att närmare undersöka, huruvida den nu ifrågasatte. fraktlindringen lä.mpligen kunde tillämpas även på försändelse till utlandet. Motionärerna hade föreslagit fraktlindring endast å färsk fisk. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida förslaget ej borde utsträckas att avse även skaldjur, vilket utredningen funne önskvärt. Fiskeriutredningen, som icke haft möjlighet att närmare utreda och beräkna, huruvida det föreslagna beloppet av 650,000 kronor vore till- räckligt för den av motionärerna ifrågasatte. fraktlindringen, finge förorda, att ett förslagsanslag av 650,000 kronor anvisades för ändamålet. Det syntes fiskeriutredningen svårt att på förhand bedöma verkan av en fraktlindring. Man torde dock i första hand hava att räkna med att genom fraktlindringen detaljhandlare sporrades till ökade inköp och att på så sätt avsättningen ökades, och varje ökning i avsättningen komme givetvis alltid fiskare till godo., Med hänsyn till vad sålunda anförts finge 1933 års fiskeriutredning förorda, att för budgetåret 1935/1936 anvisades ett förslagsanslag av 650,000 kronor att användas till nedsättning av frakterna å statens och enskilda järnvägar för färsk fisk med 30 procent, dock ej för sändning, vars innehåll uppenbarligen vore av utländskt ursprung. Utskottet kan, i anslutning till vad som uttalats i motionerna l: 112 och II: 244, vjtsorda önskvärdheten av att det svenska sillfisket vid lsland ej blott vidmakthålles utan även utvecklas, detta framförallt ur den synpunkten, att de svenska fiskarena kunna beredas ökade arbetstillfällen och avsättningsmöjligheter genom att en del av dem övergå till islandsfiske från andra fisken. Emellertid har Kungl. Maj:t, såsom 1933 års fiskeriutredning i sitt yttrande över motionerna framhållit, just med ledUhbfll.
