Jordbruks-utskottets utlåtande Nr 79. 5 området undantagits, ävensom a redan i kraft varande jakträttsupplåtelser. Såsom motiv härför har framhållits, att därest så ej skedde, bestämmelserna komme att i stor utsträckning under lång tid framåt sakna befydfllßß- Den avsedda verkan av lagändringen skulle härigenom förryckas, då av utredningen framginge, att ett skyndsamt ingripande vore av behovet -på.kallat.- lkraftträdandet av de nya bestämmelserna har föreslagits till den 1 juli 1935. ÖV01' Promemorian hava gyttrumkn avgivits av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, länsstyrelserna i Jönköpings, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus läii samt svenska jägareförbundet, skånska jägaresällskapet och Skånes jägareförening. Samtliga länsstyrelser med undantag av länsstyrelsen i Malmöhus län hava vid sina utlåtanden fogat yttranden från hushållningssällskapens i länen förvaltningsutskott. Vid jägareförhundets utlåtande hava fogats yttranden från skånska jägaresällskapetf GOÜ9-liös Skäfpflkytte- och jägargille samt Jönköpings läns, Blekinge läns, Älvsborgs läns norra, södra Älvsborgs läns och Västmanlands läns jaktvårdsföreningar. Departementschefen har anfört i huvudsak följande: "Av de i ärendet inkomna framställningarna och yttrandena framgår otvetydigt behovet av att åtgärder vidtagas i syfte att nedbringa vildkamnstammen i vissa delar av landet. Så gott som samtliga hörda myndigheter och korporationer hava lämnat sin tillstyrkan härtill. Beträffande åtgärdernas beskaffenhet hava meningarna däremot varit delade. I ett stort antal yttranden har föreslagits utbetalande av skottpenningar för dödade kaniner. Därjämte har i några yttranden förordats fridlysning inom de av vildkaniner hemsökta trakterna av rovdjur såsom räv, mård och iller. Vid sidan härav har även ifrågasatts - till förhindrande av vildkaninernas vidare utbredning - förbud mot utplantering av vildkanin. De nu nämnda förslagen synas dock icke vara av beskaffenhet att böra i detta sammanhang upptagas till behandling. Det slutliga ställningstagandet till desamma torde få tillsvidare anstå i avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande omarbetning av gällande jaktlagstiftning i allmänhet. Särskilt torde frågorna om skottpenningar för vildkanin samt om fridlysning av vissa rovdjur äga ett sådant samband med andra jaktvårdsfrågor, att de icke lämpligen böra avgöras för sig. För egen del håller jag före.. att i nuvarande läge lämpligaste sättet för ernående av en förbättring i de otillfredsställande förhållandena är, att ett frigivande av jakten å vildkanin sker i huvudsaklig överensstämmelse med vad i promemorian i detta hänseende föreslagits. Jag förordar alltså, att envar medgives rätt att under den förutsättning och med de inskränkningar, vartill jag senare återkommer - å jord, som av honom äges eller brukas, ävensom å viss angränsande jord företaga jakt å vildkanin med iller och nät, ändock att jakträtten tillkommer annan. Beträffande den närmare motiveringen för att bestämmelser i denna riktning utfärdas ansluter jag mig till vad härutinnan anförts i promemorian. Att begränsa jakträtten i enlighet med det av svenska jägareförbundet framförda, i ett flertal yttranden understödda förslaget, enligt vilket länsstyrelserna skulle förordna vissa personer att inoin de av vildkaninerna hemsökta områdena driva kaninjakt och jakten sålunda i viss utsträckning skulle ställas under offentlig kontroll, synes mig icke lämpligt.
