8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79. Kungl. Maj:t äro att betrakta som utsatta för avsevärd skada genom vildkaniner. Rätten skulle vidare vara inskränkt i olika avseenden. Sålunda skulle jakten icke fä bedrivas på annat sätt än med iller och nät. Enligt utskottets åsikt kunna berättigade invändningar ur jaktvårdssynpunkt icke göras mot att rätten till jakt ä vildkanin utsträckes i nu angiven omfattning. Olägenheterna för jaktvården måste anses vida mindre betydelsefulla än jordbrukets och skogsskötselns intresse av skydd mot detta skadedjur. Emellertid har i motionerna mot Kungl. Maj:ts förslag riktats en anmärkning av annan art, nämligen att förslaget icke skulle vara effektivt. I motionerna l: 108 och II: 230 anföres, att en utvidgning av rätten till jakt å. vildkanin icke vore tillräcklig utan att även andra metoder än de jaktliga behövde anlitas. I motionerna l: 333 och II: 603 göres gällande, att resultatet av kaninfångst med iller och nät sjönke i den mån ett större antal fàngare utan kontroll uppträdde på samma terräng. Om kaninerna alltför ofta oroades i sina bon, sökte de sig nämligen därifrån till platser, oåtkomliga för ifrågavarande fångst. I sistnämnda motioner har därför förordats ett organiserat utrotningskrig mot vildkaninerna, bedrivet av vissa av länsstyrelsen utsedda personer. Utskottet kan icke undgå att finna motionärernas synpunkter vara värda beaktande. Såväl inom lagrådet som bland de myndigheter och korporationer, vilka tidigare hörts i ärendet, hava meningarna varit delade om vilka åtgärder som lämpligen borde vidtagas till motverkande av vildkaninernas skadegörelse. Från olika häll har föreslagits dels utbetalande av skottpenningar för 'dödade kaniner, dels ock användande av den s. k. biologiska metoden, innebärande fridlysning av kaninernas naturliga fiender, framför allt räven, varjämte förbud mot utplantering av vildkanin förordats. Departementschefen har ansett det slutliga ställningstagandet till dessa förslag böra anstâ, i avvaktan på. resultatet av pågående utredning rörande omarbetning av gällande jaktlagstiftning i allmänhet. Utskottet finner det naturligast att låta den pågående jaktlagstiftningsutredningen till behandling upptaga hela frågan om lämpligaste sättet att effektivt bekämpa vildkanin. Därvid böra - förutom de av departementschefen berörda förslagen - även motionärernas uppslag vinna prövning. Utredningen skulle sålunda beakta tanken att igångsätta en organiserad jakt på. vildkanin, bedriven av särskilt utsedda personer, vilka icke skulle vara bundna vid iakttagande av fastighetsgränser och som skulle kunna växla om med olika jaktmetoder. Därjämte borde utredningen överväga, huruvida vid sidan av de jaktliga även andra metoder behövde anlitas. Särskild anslagsanvisning för ändamålet finner utskottet icke erforderlig. Resultatet av utredningsarbetet bör underställas 1936 års riksdag. Emellertid lära åtgärder till motverkande av vildkaninernas skadegörelse vara pakallade av ett så trängande behov, att något måste göras.
