Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7.9. 7 att angående rätt till jakt ii vildkanin särskilda föreskrifter i vissa avseenden gälla. Iagförslagen hava remitterats till lagrådet för yttrande. Inom lagrådet har någon meningsskiljaktighet rörande behovet' av en lagstiftning i förevarande syfte icke yppats. Angående sättet för fråišans lösning hava däremot meningarna varit delade. En ledamot har ansett, att lagstiftningen i stort sett borde följa de synpunkter, som kommit till uttryck i svenska jägareförbundets yttrande, och rätten till jakt å vildkanin alltså göras beroende av länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall. De anmärkningar av saklig innebörd, vilka i övrigt från de särskilda lagrådsledamöternas sida framkommit, rikta sig närmast mot den föreslagna bestämmelsen att rätt till jakt, varom här är fråga, skulle få bedrivas icke blott å den ägda eller brukade jorden utan även à angränsande område inom 300 meter från gränsen. Två ledamöter hava till skydd för obeliörigt intrång ä sådant område ifrågasatt ett stadgande, att för jakt ä angränsande jord skulle fordras tillstånd av länsstyrelsen. För att underlätta kontrollen ä jakt, som företages å. nu ifrågavarande område, har inom lagrådet jämväl föreslagits ett stadgande om skydlighet att angående dylik jakt varje gång förut göra anmälan hos jakträttsinnehavaren eller markens ägare eller brukare. Slutligen hava inom lagrådet förordats vissa förtydliganden och jämkningar i lagtexten. De riksdagen genom propositionen förelagda lagförslagen överensstämma med allenast smärre jämkningar med de till lagrådet remitterade. Motionerna l : 333 och II: 603 åsyfta sådan ändring i lagtexten, att den föreslagna särskilda jakträtten skulle tillkomma allenast av Kungl. Maj:ts befallningshavande utsedda lämpliga personer. I motionerna l : 108 och II: 230 begäres skyndsam utredning om lämpligaste sättet att effektivt bekämpa vildkaninen samt anvisande av -10,000 kronor för detta ändamål. Utskottet anser, i likhet med såväl departementschefen och lagrådet som motionärerna, att vildkaninerna, vilka inom vissa delar av Skåne och Gotland förorsaka högst betydande skador för jordbruk och skogsskötsel, böra bekämpas på lämpligt och effektivt sätt. I detta syfte föreslås i propositionen en utsträckning av rätten att jaga vildkanin. De framställningar i ämnet, som från enskilt håll inkommit till jordbruksdepartementet, giva vid handen, att ägare och brukare av jord, utsatt för härjningar av vildkaniner, kunna sakna möjlighet att värja sig mot skadegörelsen på den grund, att jakträtten på fastigheten eller angränsande marker, där kaninerna hava sina boplatser, tillkommer annan. Med det framlagda förslaget till lag om rätt i vissa fall till jakt à vildkanin avses att råda bot på. nyssnämnda missförhållande genom att tillerkänna ägare och brukare av fastighet jämte deras folk rätt att jaga vildkanin å. fastigheten och därintill belägen mark inom 300 meter från gränsen, ändå att jakträtten tillkommer annan. Denna särskilda rätt att jaga vildkanin skulle endast gälla för områden, vilka enligt förordnande av Utskoäd
