en mugg morgon-likör) Det är en mager tid hvari vi lefva; men den som klokt förstår fylla skrynklorna i dess panna, om det också blott vore med spaltfyllnad, kan temmeligen bra ta sig fram, isynnerhet om han ej bekymrar sig om det, som ligger bakom honom; men det är också en farlig tid — farlig? — Visserligen för dessa demagogiska syltfötter, som göra luftsprång mellan barrikaderna och fönsterrutorna, men för den, som står på en sådan fot som din (blickar med en obeskriflig ömhet på skylten), för den är den ej farlig, utan tvertom »faderlig» — faderlig i detta ords sannaste och skönaste bemärkelse — faderlig ifrån början allt intill ändan — — (pustar) Den som bara hade det der oxhufvudet i ordning; ty det lider åt vintern och man måste fylla sina visthus, på det utminuteringen måtte ha sin jemna gång! — — (träder åt fonden der oxhufvudet står) Nog har jag serverat duktigt i mina dar; mer än mången gång ha mina kunder varit yra i hufvudet; ej sällan har jag sjelf, som det en hederlig värdinna egnar och anstår, genom de mångfärgade glasen sett lysande stjernfall — — och ändå (tar sig på sina bröst) finnes ej här något, som kan höja mig öfver hopen — icke en gång en medalj för goda gerningar eller fin spånad! — — Ole Bull fick en Wasa-orden i briljanter — — äro ej mina melodier så behagliga som hans? mina konstgrepp så beundransvärda som hans? Äro mina skrufvar eller mitt konfonium lösare än bans? — Har man glömt de tjusande toner jag framlockat till och med bakom
