14
vara? — Knappt har jag, efter proceduren i bunken, hängt upp henne på de ministeriella strecken till torkning, förrän packet och publicisterne besöla henne med alla de gemenheter den fria yttrande-rätten kan uppfinna. Och om jag, sedan det ändtligen lyckats mig genom militär-demonstrationer hålla hydet på afstånd, vill mangla och stryka densamma, är det mig ändå omöjligt att få ut de obstina vecken och skrynklorna, hvilka äro som de voro väfda i sjelfva tyget, oaktadt jag dertill begagnar manglar, som till och med äro gjorde i Gustaf den I:s tid. — Frun, som är gammal tvätterska, måste ovillkorligen veta något medel, hvarigenom allt detta kan hjelpas. Kanhända jag begaguar för litet stärkelse?
MINERVA.
Snarare för mycket skulle jag tycka, ty nog är den tillräckligt styf; men att få sekler-gammalt siden fullkomligt hvitt och slätt hafver sig icke så lätt. — Låt derföre vecken och skrynklorna vara, ty de äga, genom sin ålder, anspråk på vördnad, och, om de skulle presentera sig något för djupa, låtom oss inbilla bopen att det så skall vara. Så gör Jag.
STATSTIDNINGEN
(slår ihop händerna).
Ja, men den låter icke inbilla sig, min goda fru!
MINERVA.
Så dölj alltsammans på ett klokt sätt. Betäck det utnötta tyget med strålande namn och minnesrika vapensköldar.
