MINERVA
(reser upp henne).
Jag ber aldraödmjukast om förlåtelse! Jag hoppas Hennes Nåd ej skadat sig?
STATSTIDNINGEN.
O mon dieu! Jag tror nästan jag brutit sönder något af benen i mitt snörlif, det enda jag har qvar efter salig Lagerbjelke; men hur i all verlden kan en så gammal och vördig matrona, som ni, vara road af sådana barnsligheter? Hvad skulle edra gäster säga, om de sågo er, som till godt folk står i så goda «förhållanden», göra sådana der löjliga och opassande «ställningar?»
MINERVA.
Begriper ej Hennes Nåd, hur helsosamt det är för kroppen, att då och då hämta litet frisk luft, i synnerhet när det sker så ingen märker det? Tro mig, Hennes Nåd skulle icke vara så torr och mager, om hon då och då gjorde detsamma. Det beständiga stillasittandet alstrar andtäppa, andtäppan kammarfilosofi, som icke en gång genom Lings sjukgymnastik kan häfvas. — Hvad har Hennes Nåd för öfrigt att befalla?
STATSTIDNINGEN.
Ack, min bästa fru, ni vet utan tvifvel hur obehaglig väderleken under dessa dagar varit; ni vet äfven hur mycket besvär jag har med att få den stora statsklädningen i tillbörligt skick; men bur skall jag bära mig åt för att, under sådana omständigheter som de närvarande, få den så torr och slät som den bör
