20
FREJA.
Hennes Nåd vill åt mina öron, märker jag; men jag försäkrar det sådant ej är nödigt, ty, oaktadt Hennes Nåd temligen mycket torkat ihop, är öronparet, hvarmed Hennes Nåd figurerar, likväl det enda, som ännu bibehåller sig.
STATSTIDNINGEN
(allt mer och mer
uppretad).
Qvinna! Du kommer mig alt glömma min egen värdighet.
FREJA.
Det vore minsan ej för bittida, sedan alla andra redan gjort det.
STATSTIDNINGEN
(alldeles utom sig, upplyfter sina länga krökta fingrar).
Bäfvar du ej för denna syn?
FREJA.
För denna konselj, af 10 stora kartnaglar, bäfvar jag icke; men se er väl före att ni ej kommer i beröring med mina Rabulister! (Visar sin motstånderska sina hinder, hvarifrån 10 de största och svartaste dödgräfvare-naglar resa sig).
STATSTIDNINGEN
(med den rysligaste ilska).
Jag måste ha ut dina kattögon!
FREJA
(ställande sig ti positur).
Ni skulle behöfva dem i ert mörker kanhända?
STATSTIDNINGEN.
Detta är ditt sista ord!
(De klösas.)
