upp åt tungan, efter Hennes Nåd på gamla dagar också börjat motionera den?
STATSTIDNINGEN.
Det är ej i dag du för första gången gjort mig till föremål för din oförskämda munvighet, ty deruti har du i flera år på ett dig högst värdigt sätt öfvat din tunga. Det är tacken för det Jag varit som en mor för din lunsige Kammarjunkare, på den tiden han var en af mina öfversättare; hvem kunde då tro att ban skulle bli en af mina —
FREJA
(infallande).
Öfversittare, menar Hennes Nåd — jo, jo, man ser att skillnaden emellan dessa båda befattningar ofta är lika liten till ändelsen som bemärkelsen. Hvad skulle nu Hennes Nåd säga, om hon fick se honom? Han har nu blifvit så korpulent, att till och med sjelfva Kammarjuankare-uniformen blifvit honom för trång; hvarföre han också, för mera beqvämlighets skull, kastat bort galonerna och satt på sig den röda mössan.
STATSTIDNINGEN.
Förmodligen i den lofvärda afsigten, att med tiden få den förvandlad i en plymagerad hatt? — Men så länge jag lefver, skall han ej komma på min officiella afdelning.
FREJA.
Hennes Nåd tänker således bli lika seglifvad som de der «Sanct-Simonisterna på Baggensqatan?»
STATSTIDNINGEN
(eldröd i ansigtet)
För denna gemena insinuation förtjente du en örfil.
