FRÄMLINGEN.
Söker han det? — Det är orätt, så framt den form, de förut inneha, är den rätta.
AFTONBLADET.
Ni känner ej heller hans Polismästare-bana?
FRÄMLINGEN.
Den var visserligen ej utmärkt, icke en gång genom pliktfällning eller prygel,
DAGL. ALLEH.
Än hans befordrings-system då? — Invigde han icke sitt Justitiekanslers-embete med att förbigå en ung tjensteman, som är allmänt känd för den »ärligaste» under solen!
FRÄMLINGEN.
Det var mycket orätt, det medger jag; men man påstår ju, det förhållandet emellan förmannen och den förbigångne underordnade ej var särdeles intimt?
DAGL. ALLEH.
(slår ihop händerna).
Hvad har då det enskildta med det allmänna att skaffa?
FRÄMLINGEN.
En högst rättvis fråga; men hvarföre följer då min herre, tillika med de andre Publicisterne, den plägseden, att vägra emottagandet af sådana artiklar, som stå i antipati mot edra egna grundsatser? — Jag ber om förlåtelse; men äfven detta är ett slags befordrings-system, hvarpå det allmänna ej vinner.
