48
FRÄMLINGEN
(under hela affären på afstånd).
Aldrig hade jag anat, att Publicisternes fötter skulle stått i så godt förhållande till deras tungor; de springa ju värre än Djurgårds-löparne! —
MINERVA
(som smygit fram ur huset).
De der ha så många gånger skalat öfver skacklarna, att man ej bör undra på, om vanan blifvit andra naturen.
HÄSTGARDISTEN
(insträckande, ursinnigt tumlande med hästen).
Fördömdt, att ett sådant kap skulle gå mig ur händerna! O! hade detta lyckats mig, vore jag bestämdt Öfverståthållare — Jag skulle ej jag, som Sprengtporten, låta de civila småsakerna undantränga den ädla taktiken! — Aha! Man skockar sig ånyo! (rider på Minerva) Skingra er!
MINERVA
(arg).
Hvaba? skulle jag skingra mig, jag, en ensam person, ett ensamt frunntimmer!
HÄSTGARDISTEN.
Ska ni inte det? — Jag har ordres att skingra alla massor, och du är minsann icke bland de minsta!
MINERVA
(grufligt arg).
Du skulle ha lust att sätta mig på 18 timmars vatten, kanhända?
HÄSTGARDISTEN.
Det skulle göra dig godt! se så — håll inga tal, madam!
MINERVA
(eldröd i ansigtet, tar upp
ett kort med guldkanter).
Läs detta kort, din snörmakar-skylt, och bäfva!
