Hoppa till innehållet

Sida:Rabulisterna1838augustblanche.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
49


HÄSTGARDISTEN
(läser).

»Hoftvätterskan (bockar sig) och Näringsidkerskan på Vördnadsfulla foten (krymper ikop af vördnad), Enkefru Minerva, liten och tjock till växten, äger fritt till- och afträde i alla vakter.» — Jag ber nådig frun aldraödmjukast om förlåtelse!

MINERVA
(stolt).

Nå så ha väderkorn en annan gång!

HÄSTGARDISTEN
(ödmjukt).

Det lofvar jag — — Men om man skulle försöka, vid nästa Riksdag, göra en chock på mitt ädla Regemente, hoppas jag nådig frun — —

MINERVA.

Det begrips; men låt derföre bli att söka skingra mig!

HÄSTGARDISTEN.

Gubevars! — Vi skola tvertom dra försorg om, att nådig frun hänger ihop så mycket som möjligt. — (för sig sjelf) Ännu ingen arrestering! I dag är det min olycksdag! (blir varse främlingen) Aha! »se der ha vi en fähund!» (rider på honom) Arrestera! arrestera!

FRÄMLINGEN.

Hvad nu? — Hvad betyder detta våld? — Jag har ju under hela tiden hållit mig på »honnett afstånd.»

HÄSTGARDISTEN
(tappert).

Man resonnerar icke; man bara arresteras!

FRÄMLINGEN.

Jag är sunda förnuftet!


7