mina kläder? ... inga stövlar! ... borttagna, gömda! Ah, jag förstår! Men där är överrocken, den ha de glömt — förbigått! Där är också pengar på bordet, Gud vare lov! Växeln också ... Jag har pengarna och går min väg, söker mig en annan bostad ... de skola inte få tag i mig! Men adressbyrån? Där finner man mig! Rasumichin får säkert rätt på mig! Hellre långt, långt bort — till Amerika ... där må de söka mig! Och växeln tar jag med mig ... där kan jag behöva den. Vad skall jag mera taga med? De tro, jag är sjuk, och veta inte, att jag kan springa, he, he, he! ... Jag har sett på deras ögon, att de veta allt! Om jag bara kunde komma ned för trappan! Men tänk, om det står poliser där nere? Vad är det här, te? Ah, öl också, kallt öl, ännu en halv butelj kvar ...»
Han grep buteljen och tömde den i ett drag, liksom ville han släcka en eld i sitt inre. Men knappt en minut förgick, innan ölet steg honom åt huvudet och han kände en lätt, angenäm rysning utefter ryggen. Han lade sig och höljde över sig. Hans redan förut sjukliga och osammanhängande tankar förvirrades allt mer och mer och snart föll han i en lätt och välgörande sömn. Med välbehag tryckte han huvudet ned i den mjuka kudden, svepte in sig i det varma vaddtäcket, som nu ersatte ytterrockens plats, suckade sakta och somnade in djupt och gott.
Han vaknade vid att se Rasumichin i dörren. Denne visste icke, om han skulle träda in eller ej, Raskolnikov reste på sig och såg på honom, som om han sökte påminna sig något.
»Åh, du sover då inte! nå, här är jag igen! Nastaszja, tag hit knytet!» ropade han ned åt trappan. »Jag ska’ genast göra reda för dig.»
»Hur mycket är klockan?» frågade Raskolnikov och såg sig förundrad omkring.
»Nå, du har sovit präktigt, det lider mot kvällen, hon är omkring sex. Du har sovit över sex timmar.»
»Herre Gud! Vad är det jag hör?»
»Vad står då på? Väl bekommet! Vart har du då så bråttom, ska’ väl inte till något kärleksmöte? Vi ha gott om tid. Jag har redan väntat i tre timmar, har varit oppe här två gånger, medan du sov — hos Sossimov har jag också varit två gånger. Inte hemma! Gör för resten ingenting, kommer nog snart. Jag var också borta i egna angelägenheter; jag har hjälpt onkel med flyttningen i dag. Vet du, jag har en onkel här. Men nu till affärerna! Tag hit knytet, Nastenka. Vi ska’ genast ... apropos, hur känner du dig, bror?»
»Jag mår bra ... har du varit här länge, Rasumichin?»
»Jag har väntat i tre timmar, sade jag dig ju nyss!»
