Rasumichin, att ni inte kommit till er ännu. Det var eget! Jag var hos er ...»
Raskolnikov hade väntat, att han skulle komma. Han lade bort tidningarna och vände sig till honom. På hans läppar spelade ett hånfullt leende och det låg en viss otålighet i hans svar.
»Jag vet, att ni varit hos mig», genmälte han, »jag fick höra det. Ni letade efter min strumpa ... Men vet ni, att Rasumichin är alldeles förtjust i er? Ni var ju också med honom hos den där Lavise Ivanovna ... ni vet väl, vilkens parti ni tog, när ni vinkade åt löjtnant Krut, fast han inte förstod det genast; kommer ni ihåg det? Att han inte förstod det ... saken var ju alldeles klar ... eller hur?»
»En så’n bråkmakare han är!»
»Löjtnanten?»
»Nej, er vän Rasumichin ...»
»Men ni för ett trevligt liv, herr Sametov; kostnadsfritt tillträde till de mest angenäma hus! Vem är det, som hällde champagnen i halsen på er därinne?»
»Ja väl, vi drucko en butelj tillsammans ... varför inte ... hällde i halsen!»
»Likvid ... inte sant? Man bör inte förakta något, eller hur?» Raskolnikov skrattade. »Betyder ingenting, min bäste pojke, gör ingenting!» tillade han och klappade Sametov på axeln: »jag menar ju ingenting illa, bara i all vänskap, på lek, som den där arbetar’n sade, då han bankade på Mit’ka ... i den där affär’n med den gamla.»
»Vad vet ni om den?»
»Jag vet kanske mer om den än ni!»
»Ni är så besynnerlig ... Ni är helt säkert inte frisk än? Borde inte ha gått ut så där.»
»Jag förefaller er således besynnerlig?»
»Ja. Vad är det ni läser ... tidningarna?»
»Ja, tidningarna.»
»Står det många eldsvådor i dem?»
»Nej, eldsvådorna intressera mig inte.» Han kastade en egendomlig blick på Sametov, ett hånfullt leende krusade ånyo hans läppar. »Nej, det var inte om eldsvådorna jag läste», fortfor han och blinkade åt Sametov. »Men tillstå bara, käre gosse, att ni rysligt gärna skulle vilja veta, vad jag nyss läste om.»
»Det faller mig inte in, jag bara frågade så. Får man då inte fråga? Varför vill ni då alltid ...»
»Hör på, ni är ju en bildad man, bevandrad i litteraturen ... eller hur?»
