röster — det hade han inte väntat. Han tvekade ännu en smula, därpå trädde han närmare och gick in.
Våningen stod under reparation, det var arbetare därinne; han tycktes förvånad. Han hade utan att veta varför inbillat sig, att han skulle återfinna allt, såsom han då hade lämnat det; kanske till och med liken på samma ställe på golvet. Men nu såg han endast nakna väggar, inga möbler — så besynnerligt! Han gick till fönstret och satte sig i fönsterkarmen.
Det var två arbetare där, tämligen unga, en av dem var i synnerhet helt ung. De satte upp nya tapeter på väggarna, vita med lilafärgade blommor, i stället för de förra, som voro gula, urblekta och medfarna. Raskolnikov var mycket förtretad däröver, han såg fientligt på de där nya tapeterna, som om det gjorde honom ont, att man förändrade allt.
Arbetarna hade synbarligen försenat sig, nu rullade de hastigt ihop papperet och lagade sig till att gå. Raskolnikovs uppträdande hade knappt väckt deras uppmärksamhet. De talade med varandra. Raskolnikov lade armarna i kors över bröstet och hörde på dem.
»Hon kommer alltså till mig så där på morgonen», sade den äldre till den yngre, »bittida på morgonen och riktigt utpyntad. ’Varför gör du dig så fin bara för mig, varför pyntar du då ut dig för mig?’ ’Jag vill’, säger hon, ’Tit[1] Vassiljevitj, härefter göra alldeles som du vill.’ Alltså, så är det! Och så utklädd hon var — som en journal, alldeles som en journal!»
»Vad är det för sla’, onkel lille, en journal?» frågade gossen; han var uppenbarligen i lära hos »onkel lille».
»En journal, det är så’na där bilder, bror lille, målade bilder, som komma hit med posten till skräddaren var lördag från utlandet; det är, för de ska’ se, hur en ska’ klä’ sig antingen en är karl eller kvinnfolk. Det kallas för tidning. Karlarna målas mest i långa överrockar, men för kvinnfolket är det så många olika brokiga bilder, att du inte kan tänka dig det en gång, bror lille.»
»Vad är det för sla’, som inte finns här i Piter[2]!» ropade gossen alldeles förvånad — »allt möjligt — utom far och mor!»
»Med undantag av dem finner du allting här», avgjorde den äldre undervisande.
Raskolnikov stod upp och gick in i det andra rummet, där kofferten, sängen och byrån förut hade stått; rummet tycktes honom nu så litet. Tapeterna voro fortfarande desamma, i hörnet kunde man tydligt se det ställe på tapeterna, där
Wikisource fotnot
- ↑ Fotnotstext saknas i originaltexten. I en dansk översättning framgår att Piter är ett smeknamn på Petersburg.
