»Vet du vad, jag ska’ följa dig hem! När du själv säger, att du är matt så ...»
»Men dina gäster då? Vad var det för ett krushuvud, som tittade ut alldeles nyss?»
»Han? ... Det vete tusan! Kanske en av onkels bekanta ... Jag lämnar onkel kvar hos dem, det är en präktig människa; skada, att du inte kan göra hans bekantskap nu. Må hin taga dem allesammans förresten! De sakna mig inte nu och det skulle göra mig gott att få svalka mig litet; ty du har kommit i god tid, bror lille, två minuter senare och jag hade sannerligen vid Gud börjat gå lös på dem därinne. De prata allesammans en så’n smörja ... du kan inte göra dig ett begrepp om en gång, vad folk kan sätta ihop för galenskaper! Men förresten, varför inte? Som om vi också inte själva pratat många dumheter med varandra? Låt dem bara prata nu, kanske skola de göra det desto mindre sedan. Sätt dig ett ögonblick, jag skall ropa ut Sossimov.»
Sossimov skyndade med en viss brådska ut till Raskolnikov; man kunde se, att han var mycket nyfiken; men hans ansikte klarnade genast upp.
»Gå till sängs!» förklarade han bestämt, i det han skyndsamt betraktade patienten, »och om möjligt tag in något till natten. Vill ni? Jag har redan i förväg besörjt om något ... ett litet pulver.»
»Gärna två för mig», svarade Raskolnikov.
Pulvret intogs genast på stället.
»Det är bra, att du följer honom», sade Sossimov åt Rasumichin; »vi skola se, hur det står till i morgon, i dag är det inte så dåligt, det är en betydlig förändring sedan i förmiddags. Man lär ändå, så länge man lever.»
»Vet du, vad Sossimov viskade till mig, då vi gingo?» pladdrade Rasumichin, då de trädde ut på gatan; — »jag vill säga dig allt på en gång, bror lille, ty de äro ju ena narrar allesammans! Sossimov gav mig i uppdrag att prata med dig under vägen och även föranleda dig att prata och att jag skulle tala om alltsammans för honom sedan ... han har en idé ... han tror nämligen ... att du är tokig eller nära däran. Tänk bara! För det första är du tre gånger förnuftigare än han; för det andra så kan du spotta åt allt hans prat, om du inte är tokig; och för det tredje har den där köttklumpen, vars specialitet egentligen är kirurgi, nu slagit sig på sinnessjukdomar, och vad dig beträffar, så har ditt samtal med Sametov i dag grundligt övertygat honom om, att det inte står rätt till med dig.»
»Har Sametov talat om allt för dig?»
