»Han älskar ju ingen ... kommer kanske inte heller att älska någon», sade Rasumichin hänsynslöst.
»Vill ni säga, att han inte har förmåga att älska?»
»Vet ni väl, Avdotja Romanovna, att ni har en märkvärdig likhet med er bror och det nästan i allting! ...» brast Rasumichin plötsligt ut, men så påminde han sig i detsamma, vad han nyss hade sagt om brodern; han rodnade och blev mycket förlägen. Avdotja Romanovna kunde icke avhålla sig från att skratta högt.
»Ni togo visst fel bägge två vad Rodja beträffar», sade Pulcheria Alexandrovna litet stött. »Jag talar inte om honom, som han nu är, Dunetjka. Vad Peter Petrovitj skriver i sitt brev ... och vad vi också ha trott ... är kanske inte alls riktigt. Men ni kan inte föreställa er, Dimitrij Prokofjitj, så fantastisk, eller vad jag skall kalla det, hur ombytlig han är. Jag har aldrig kunnat lita på hans karaktär, inte en gång då han var femton år gammal. Till och med nu vore han i stånd att taga sig något för, som ingen människa tänker på ... Vi behöva därför inte gå långt tillbaka: det är er nog bekant, huru han för halvtannat år sedan satte mig i förvåning och nästan lade mig i graven, då han med ens fattade det beslutet att vilja gifta sig med denna ... denna Sarnitzinas ... hans värdinnas dotter.»
»Har ni kanske något närmare reda på denna historia?» sporde Avdotja Romanovna.
»Tror ni», fortfor Pulcheria Alexandrovna ivrigt, »att mina tårar, våra böner, vår fattigdom ... ja, till och med min död kunde uträtta något? Han skulle lugnt ha överskridit alla hinder. Men kan man därför påstå, att han inte håller av oss?»
»Han har aldrig själv talat med mig om denna historia», svarade Rasumichin försiktigt, »men jag har hört något om det av Paschenka Sarnitzina själv, som förresten inte heller gärna talar om det. Men vad hon har talt om för mig, var verkligen tämligen besynnerligt ...»
»Vad var det? Vad har ni hört?» sporde båda damerna på en gång.
»Saken i sig själv var just inte så sällsam. Jag fick nämligen veta, att detta giftermål, som redan var alldeles avgjort, och som endast blev förhindrat genom fästmöns död, inte alls var efter Paschenka Sarnitzinas önskan ... Dessutom säger man, att fästmön var allt annat än vacker, det vill säga, man påstår till och med, att hon var ful ... och sjuklig och ... löjlig; men det tycks likväl, som hon haft några fördelaktiga sidor. Alltid måste hon ha haft några ... annars
