om du hade rätt, om jag verkligen beslutat mig for att begå en låg handling — skulle det inte då vara obarmhärtigt av dig att tala sålunda till mig? Varför fordrar du av mig ett hjältemod, som du inte själv äger? Det är tyranni! Om någon förolyckas därigenom, är det endast jag själv. Ännu har jag inte begått något mord! ... Varför ser du på mig på det sättet? Varför bleknar du? Rodja, vad fattas dig, käre Rodja?»
»Herre Gud, hon har gjort honom sjuk!» utropade Pulcheria Alexandrovna.
»Nej, nej, jag blev bara litet yr i huvudet. Hm, ja, vad var det jag ville säga? ... Nu vet jag det ... På vad sätt skall du redan i dag kunna övertyga dig om, att han högaktar dig och sätter värde på dig? Var det inte så du sade? Eller har jag hört fel?»
»Mamma, visa honom Peter Petrovitjs brev», bad Dunja.
Med darrande händer räckte Pulcheria Alexandrovna honom brevet. Han tog det med nyfikenhet, men innan han läste det, såg han på Dunetjka och utbrast:
»Det är ändå besynnerligt», sade han långsamt och liksom om en ny tanke fallit honom in, »att jag är så ivrig. Gift dig i Guds namn med vem du vill!»
Det var, som om han talade med sig själv, men han talade högt och såg nästan förvirrad på systern.
Äntligen öppnade han brevet och läste det tvenne gånger långsamt och uppmärksamt. Pulcheria Alexandrovna var mycket orolig.
»Det är ändå bra löjligt», sade han efter något eftertänkande, i det han gav modern brevet tillbaka och utan att vända sig till någon direkt. »Han är ju lagkarl, advokat, och ändå skriver han så illa.»
De andades lättare. De hade väntat att få höra något annat.
»De skriva ju alla på det där sättet», sade Rasumichin.
»Har du läst brevet?»
»Ja.»
»Vi ha visat honom det, Rodja», började Pulcheria Alexandrovna med någon förlägenhet.
»Det är ett slags kanslistil», avbröt Rasumichin henne ... de skriva sina rättsliga dokument på det där sättet.»
»Rättsliga? Ja, det är riktigt, rättsliga dokument och affärsbrev ... Det är inte alls så tokigt skrivet, men det tyder just inte heller på, att mannen är någon stilist, det är för affärsmässigt.»
»Peter Petrovitj gör inte heller någon hemlighet av, att han endast fått föga undervisning. Han berömmer sig av, att
