»Om de hade fakta, verkliga fakta att hålla sig till, skulle de för länge sedan ha hedrat mig med en husvisitation. Men låt oss inte mera tala om detta, ty det är mig i hög grad motbjudande.»
»Och oförskämt är det, mycket oförskämt. Men eftersom vi börjat tala öppet om saken, vill jag erkänna för dig, att jag redan länge sedan märkt, huru de snoka omkring dig. Om du visste, så rasande jag varit på dem! Och vad ha de att hålla sig till? Bara att en fattig student varit i betryckta omständigheter och blivit hypokondrisk, att han till på köpet har en sjukdom, som gör honom medvetslös, och att han är en tillbakadragen, stolt man, klädd i sliten rock. Honom släpa de till ett eländigt poliskontor, där han måste ta emot förolämpningar i sextio graders värme och där han hör talas om mordet på en person, hos vilken han varit föregående dag. Och var det inte helt naturligt, att han, som ingenting hade ätit, skulle falla i vanmakt? Och på denna omständighet grunda de sina beskyllningar. Fy tusan! Om jag varit i ditt ställe, skulle jag ha skrattat åt dem eller ännu bättre spottat dem i ansiktet och delat ut ett tjog örfilar till höger och vänster med riktigt eftertryck. Jag skall själv gå till Porphyrius och gräla på honom.»
»Men vänta litet», ropade han strax därpå och grep honom i axeln, »vänta litet! du ljuger! Jag har tänkt på saken, du ljuger! Hur kunde det vara ett försåtligt anslag mot dig? Du säger, att hans fråga om arbetarna skulle vara en listig snara, som han gjorde åt dig? Men tänk då: om du hade begått dådet, skulle du då förtala dig, förråda, att du hade sett dem ... arbetarna och den öppna våningen? Tvärtom hade du då naturligtvis inte sett något, till och med om du också sett alltsammans! Vem vill vittna mot sig själv?»
»Om jag hade begått dådet, skulle jag helt bestämt ha tillstått, att jag hade sett både arbetarna och våningen ...» sade Raskolnikov med synbar ovilja.
»Men varför skulle du vittna mot dig själv?»
»Därför att det endast är mycket outvecklade människor eller alldeles oerfarna nybörjare, som vid ett förhör utan vidare neka till allt. Ett någorlunda utvecklat och fiffigt huvud tillstår alla sådana yttre omständigheter, som inte kunna döljas. Han ger dem endast andra bevekelsegrunder, tillägger en egendomlig biomständighet, som ger saken en annan betydelse och sätter den i ett nytt ljus. Porphyrius tänkte just, att jag skulle svara så och att jag, därför att det låg så nära tillhands, skulle säga, att jag hade sett dem ... och så efteråt söka förklara det ...»
