Han dröjde gärna vid denna tanke. Den var honom behagligare än alla andra. Han iakttog henne uppmärksamt.
»Du beder då dagligen till Gud, Sonja?» frågade han henne.
Sonja teg; han stod stilla framför henne och väntade på svar.
»Vad skulle det väl bliva av mig, om jag inte hade Gud?» viskade hon raskt och bestämt, fäste sina strålande ögon på honom och tryckte häftigt hans hand.
»Där ha vi det!» tänkte han.
»Och vad giver dig Gud därför?» frågade han vidare.
Sonja teg länge, som kunde hon icke giva ett svar. Hennes magra bröst höjde och sänkte sig av rörelse.
»Tig! Fråga mig inte! Ni är inte värdig!» ... utropade hon, i det hon såg strängt och vredgat på honom.
»Det är sant, mycket sant», mumlade han hårdnackat för sig själv.
»Han gör allt för mig!» viskade hon och slog ned ögonen.
»Detta är alltså hennes utväg! Där ha vi förklaringen!» sade han för sig själv och betraktade henne ivrigt och nyfiket.
Med en ny, egendomlig, nästan sjuklig känsla blickade han in i detta bleka, smala, oregelbundna anlete, in i dessa ljuva, blå ögon, som kunde stråla så eldigt, med en sådan djup, energisk glans, såg på denna späda kropp, som ännu darrade av vrede och ovilja, och allt föreföll honom ännu besynnerligare och omöjligare. »Hon är fnoskig, lider av religiöst vansinne!» återtog han för sig själv.
På byrån låg en bok. För var gång han gick där fram och tillbaka hade han lagt märke till den. Nu tog han den och såg närmare på den. Det var det nya testamentet i rysk översättning. Boken var gammal och utsliten.
»Var har du fått den här ifrån?» utropade han.
»Jag har fått den i present», svarade hon utan att se på honom.
»Av vem?»
»Av Lisaveta. Jag bad henne därom.»
»Lisaveta? — besynnerligt!» tänkte han. Småningom föreföll honom allt hos Sonja så besynnerligt och underligt. Han förde boken närmare ljuset och började bläddra i den.
»Var står historien om Lazarus?» frågade han plötsligt.
Sonja såg envist på golvet och svarade icke. Hon hade till hälften vänt sig från honom.
»Om Lazarus’ uppväckelse! Sök upp det åt mig, Sonja!»
Hon såg på honom från sidan.
»Nej då! ... i fjärde evangeliet ...» sade hon häftigt och såg mörkt på honom utan att röra sig.
