Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/301

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs


Lebesetnikov tyckte, att Lushin denna gång var retigare och ohövligare än någonsin, ehuru han försökt att för honom utveckla sitt favoritämne, att stifta en kommun efter nya principer. De korta invändningar och anmärkningar, med vilka han avbröt sin räkning, uttryckte oförställt hån. Men den »humane» Andrej Semjonovitj ursäktade Lushins dåliga lynne på grund av föregående dagens händelser och brytningen med Dunja och han brann av nyfikenhet att vidröra detta ämne.

»Vad är det för en minnesfest, som firas hos den där änkan?» frågade Peter Petrovitj plötsligt.

»Vet ni inte det! Jag talade ju om det i går och beskrev för er alla deras seder och bruk. Ni är också bjuden, det vet jag. I går talade ni ju med henne själv.»

»Jag kunde omöjligt vänta, att denna fattiga toka skulle på en begravningsfest bortslösa alla de penningar hon fått av den narren Raskolnikov. Då jag gick förbi, blev jag förvånad över alla de förberedelser, som gjordes. Säger ni, att också jag är bjuden? Huru? ... Det kan jag inte påminna mig. Emellertid går jag inte dit. Vad skulle jag göra där? I går talade jag i förbigående ett par ord med henne om möjligheten av att hon såsom änka efter en ämbetsman skulle kunna få pension. Måhända är det orsaken, varför hon bjudit mig. Ha ha!»

»Jag ämnar inte heller gå dit», sade Lebesetnikov.

»Ni har ju piskat upp henne en gång och därför är det helt naturligt, att ni skäms att besöka henne.»

»Vem har jag piskat upp?» utropade Lebesetnikov och rodnade.

»Ni har ju för en månad sedan givit Katerina Ivanovna ett kok stryk! Jag hörde det senast i går.»

»Det är endast osanning och förtal. Saken förhåller sig helt annorlunda. Jag försvarade mig bara. Hon kastade sig över mig och ryckte mig i skägget ... Jag tycker, att man bör ha lov att försvara sig. Dessutom fördrager jag inte, att någon anfaller mig ... av princip. Ty det är despotism. Skulle jag ha stått lugn? Nej, jag knuffade naturligtvis bort henne.»

»Ha ha ha!» skrattade Lushin.

»Jag vet, att ni gör narr av mig, emedan ni är rasande ond själv ... Det är prat alltsammans och har inte det ringaste att skaffa med kvinnofrågan! Ni har uppfattat det orätt. Jag trodde, att om det kan betraktas som ett axiom, att män och kvinnor äro lika utrustade även med avseende på fysisk kraft ... som man nu verkligen påstår, så måste det vid ett dylikt tillfälle också vara så. Naturligtvis har jag efteråt måst erkänna, att någonting sådant inte kan förekomma, ty prygel

301