för att fullständigt frigöra sig från många fördomar och ... dumheter, ehuru hon förstår och uppfattar många saker förträffligt, som t. ex. handkyssandet, då mannen förnärmar kvinnan genom att kyssa hennes hand, därför att likhetslagen därigenom kränkes. Denna fråga dryftades nyligen ibland oss och vi meddelade henne densamma. Mina förklaringar över arbetarassociationen i Frankrike avhörde hon också mycket uppmärksamt. Nu håller jag på att för henne utveckla en fråga i den framtida samfundsordningen, som rör sig om allas rätt till fritt tillträde till varje enskild bostad.»
»Vad vill det säga?»
»På sista tiden har den frågan dryftats, huruvida varje medlem av kommunen kan äga rätt att vilken tid som helst inträda i en annan medlems, man eller kvinna, rum ... och det beslut har fattats, att varje medlem ägde denna rätt ...»
»Nå, men om nu han eller hon just då hade något angeläget för sig? Ha, ha, ha!»
Andrej Semjonovitj blev rasande.
»Ni kommer alltid med edra förbannade dumheter», utropade han förargad. »Vad jag var dum, som den där gången, då jag utvecklade systemet för er, nämnde något rörande de där angelägna ärendena, f—n tage dem! De äro alltid en stötesten för folk som ni, som bara skratta utan att förstå andemeningen. Jag har alltid varit av den meningen, att man först på slutet skulle göra nybörjare bekanta med den saken, först när de fattat systemet i dess helhet, och när människan i dem är utvecklad och på god väg. Säg mig, jag ber er, finner ni verkligen något så motbjudande och föraktligt i — låt oss säga t. ex. en dynggrop? Jag är den förste, som ville åtaga mig att rensa en sådan. Därtill behöver jag inte en gång lägga band på mig själv. Det är helt enkelt ... ett arbete, en ädel, för det mänskliga samfundet nyttig verksamhet, som icke behöver stå tillbaka för något annat arbete och som är högre än vilket storverk som helst av Rafael och Pushkin, därför att det är nyttigare.»
»Och noblare ... framför allt noblare ... ha, ha, ha!»
»Noblare? Vad vill det säga? Sådana uttryck begriper jag inte, när de hänföras till yttringar av mänsldig verksamhet. »Noblare, mera upphöjt» ... allt det där är prat, nonsens, föråldrade, fördomsfulla uttryck, som jag förnekar. Allt, som är nyttigt för mänskligheten, är också nobelt. Jag erkänner bara ett: det nyttiga! ... Grina ni så mycket ni behagar, så är det emellertid.»
Peter Petrovitj skrattade med full hals. Han hade slutat räkna och gömt penningarna, varav dock en del låg kvar på
