Sida:Raskolnikov (Brott och straff).djvu/304

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

vilja stifta en egen kommun av en alldeles särskild art och på en mycket bredare grundval än den förra. Vi ha kommit betydligt längre i våra grundsatser. Vi förneka mycket mera! Om Dobroljabov åter kunde uppstå, ville jag polemisera med honom. Belinsky skulle jag slå till jorden, emellertid fortfor jag att utveckla Sofie Semjonovna. Hon är en utmärkt, en präktig natur.»

»Nå, och ni begagnar er naturligtvis av den där präktiga naturen, eller hur? Ha, ha, ha!»

»Nej, nej ... Åh nej ... Tvärtom.»

»Jag må säga, »tvärtom», ha, ha, ha! Det var ett ypperligt uttryck.»

»Ja, det är verkligen sant. Av vilken orsak skulle jag dölja det för er, säg mig det. Tvärtom! Det förefaller mig verkligen besynnerligt, att hon är så rädd, så kysk och så finkänslig gentemot mig.»

»Och ni ... ja, ni »utvecklar» henne naturligtvis ... bevisar henne, att all den där finkänsligheten är dumt prat?»

»Alldeles inte, nej, alldeles inte. Åh, vad ni har uppfattat det där ordet »utveckla» rått, ja, dumt ... ursäkta uttrycket ... ni vill alldeles inte förstå! O, Gud, vad ni är ... litet försigkommen. Vi kämpa för kvinnans frihet, men ni har helt annat i tankarna ... Utan att vilja inlåta mig på spörsmålet om kyskhet och finkänslighet ... begrepp, som i och för sig äro onyttiga, som höra till fördomarna ... giver jag henne rätt, när hon är kysk gentemot mig, ty det beror helt och hållet av hennes egen vilja. Hon är fullkomligt i sin goda rätt. Om hon sade till mig: »Jag tycker om dig, skulle jag naturligtvis begagna mig därav, ty flickan behagar mig mycket. Men ingen kan på något sätt uppföra sig hövligare mot henne än jag ... jag väntar och hoppas ... det är allt.»

»Giv henne hellre några presenter! Jag slår vad, att det har ni inte tänkt på en gång.»

»Ni förstår inte det minsta, jag upprepar det. Flickans ställning är nu en gång sådan ... men här rör det sig om helt andra spörsmål. Ni föraktar henne helt simpelt. I den ställning hon befinner sig, föraktar ni henne, men det är endast en gammal föråldrad fördom! Och därför visar ni henne inte det undseende, hon såsom varje människa har rätt att fordra: Ni känner henne inte. Jag förargar mig bara över, att hon på senare tiden har upphört att läsa och aldrig mera lånar några böcker av mig. Förr kom hon rätt ofta hit. Skada att hon med en sådan fallenhet för en energisk och bestämd protest ... som hon redan har visat ... dock har alltför liten självständighet och oavhängighet, för litet förnekelsebehov ...

304